Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HAP.AKEES KYRKA.
229
»Och hvad I där framkasten om edert eget öde, i fall I stöden
ensam utan denna bondehär omkring eder, . . . därpå torde bäst
de män kunna svara, hvilka liksom I hafva stått Engelbrekt
nära, men nu äro mina män. De, hvilka I hafven fått eder
tillsända såsom gisslan, Herman Berman och min svåger,
herr Nils Stensson, torde kunna intyga, huruvida jag står
efter deras värsta. Men sägen mig, herr Erik», fortsatte han,
sedan ban skarpt betraktat sin fiende, »hvad skall väl jag
och de, som äro mina vänner, tänka om eder och hvad I nu
hafven för händer? Om I hafven framgång, om I vinnen
seger öfver mig i marken och jag faller för edert svärd, hvart
viljen I hän? Menen I, att I då hafven vunnit edert mål?»
»Det hafver jag!» svarade Erik och såg Karl med öppen
blick i ögat. »Hvad jag vill, det skolen I få att veta, jag
vill hafva en infödd svensk konung, som styrer riket efter
som lag säger och efter gammal god sedvänja, och vinner jag
framgång i fejden, så skall till det första konungaval ske . . .»
»Och hvem som skall blifva konung, lärer icke vara svårt
att finna!» inföll marsken med ett leende.
»Hvem som skall blifva konung, lärer hvarken I eller
jag kunna säga», återtog Erik, »men så mycket är visst, att
icke blir han konung, som I där syften på. Därom kunnen
I spörja de män, som hörde mina ord på isen vid Arboga,
när bönderna där svuro att följa mig. Hvad jag då sade, det
står jag fast vid, och det skall bestå som ett ovanskligt löfte
af Sveriges allmoge, och det skall vinna sin fullbordan en
gång, om ock både I och jag då länge sedan ligga under
svartan mull.»
v
»Där är jag af eder tanke, Erik, och därutinnan är mitt
mål detsamma som edert och allmogens. Men sägén mig nu,
tron I ej, att detta mål kan vinnas, och kan vinnas bättre,
om vi gemensamt arbeta därför, än om vi söka det på skilda
vägar och med vapen i hand mot hvarandra?»
»Aldrig, marsk», föll Erik häftigt in, »i det blod, som
flöt i Söderköping, dränktes min tro till eder; det är ett, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
