Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256.
NILS BOSSON STURE.
herre, och finge där lefva i lugn och fred, så kunden I le åt
all detta kif mellan de store i denna världen. Som herre
till Fågelvik ären I dock både mäktig och rik . . . det skolen
I icke förgäta, herr Karl!»
Herr Karl log åt gubbens ifver och sade leende:
»Den tiden kan väl ock komma en gång! Gif dig till
freds, käre, jag tänker, du skulle med lika mycken ifver mana
mig ut igen i världen, om du såge mig sitta med händerna
i kors framom spiseln på Fågelvik, medan som mina likar
handlade och vandlade efter godtycke med Sveriges land!»
»Ja, Gud nåde mig så visst, däri hafven I fuller rätt,
herr Karl. . .»
Gubben afbröt sig, och det kan vara ovisst, om ban ändå
icke i själ och hjärta hyste en tanke, som mera
öfverensstämde med hvad ban nyss yttrat om lugnet och friden och
makten och anseendet, som i alla fall skulle tillhöra herren
till Fågelvik. Det var något, som ban ständigt upprepade,
att herren till Fågelvik var både mäktig och rik, och något
ditåt mumlade han äfven nu inom skägget, när ban aflägsnade
sig för att, såsom ban lofvat, föra jungfru Karin Karlsdotter
till sin herre.
Knappt var ban gången, förrän marsken fick höra i
rummet utanför ljudet af tvenne samtalande samt därunder tjutet
af en hund. Han gick till dörren för att bättre kunna
urskilja, hvilka de samtalande voro.
»I dragen världen omkring, som en vandrande riddare
ägnar och anstår!» hörde ban en kvinnlig stämma yttra, och
den förrådde ganska tydligt både ovilja och vrede.
Ett torrt skratt blef svaret, och kvinnans stämning
förmildrades icke däraf.
»Stockholms slott är dock intet Ekesjö», yttrade åter
kvinnorösten, »och den leken, som I där lekten, skolen I icke
förnya!»
»Ha-ha-ha», ljöd det torra skrattet, hvari marsken genast
igenkände den besynnerlige riddaren, som kom till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
