Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288.
NILS BOSSON STURE.
ligen helt obetydligt, men kraftigt, och slog till kolet, så att
det sprang sönder, kastande tusen gnistor omkring. Så
inträdde åter den fullkomligaste tystnad.
»Förstår jag eder rätt, herre», yttrade slutligen Helmich,
»så är ställningen sådan nu, att hvarken den ene eller andre
af dessa män rätt duga, och då lärer det vara farligt nog
att låta svenska kyrkans förste man ...»
»Du har icke sagt mig, Helmich», afbröt domherren,
»hvad svar vördig fader, ärkebiskop Olof, gaf dig rörande min
framkastade plan om ett befästadt slott för Sveriges rikes
ärkebiskop och mina ofta upprepade påminnelser om, att han
skulle taga i tu med detta ärende . . . du talade med honom
därom?»
»Jag talade med honom därom, men ban svarade blott:
’mitt rike är icke af denna världen! Hälsa kaniken, mäster
Jöns, och säg, att hvar och en, som griper till svärd, han
skall med svärd förgås!’... Sådant var hans svar, hvarken
mer eller mindre, och så vinkade ban med handen och gick
in i ett inre rum. Jag fick honom ej mera att se. Men af
allt hvad jag kan finna, synes det, som om det vore en
välgärning för vördig fader ärkebiskopen själf, inte mindre än
för riket, om ban fingo komma till ro. Han är trött vid
världen, men hans makt tillsammans med marskens torde
blifva svår att bryta.»
Skrifvaren tystnade, och Jöns Bengtsson satt fortfarande
med järntenen i glödhögen.
»Där växte ett träd framför riddarens fönster och skymde
utsikten till konungens borg», sade han sakta och mecl till
hälften sjungande ton, som om han velat visa, huru föga
han fäste sig vid skrifvarens sista yttrande, vare sig nu,
att han rätt uppfattat det eller icke. — »Trädet skulle
huggas bort, men för hvarje gren, som afhöggs, växte två i
stället. Riddaren var förtviflad, men till slut hjälptes han
ur sitt bekymmer på det enklaste vis i världen . ., på det
enklaste vis i världen» — och domherren upprepade de sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
