Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKFÄRDEN. 289
orden ännu ett par gånger, men allt tystare och tystare, tills
de sista gången uttalades som en blott hviskning.
»Dock genom ett underverk!» vågade skrifvaren tillägga.
Domherren såg upp med en förvånad min. Han tycktes
ej begripa meningen af skrifvarens ord.
»Hör på Helmich!» sade han, »bar du nu lagt din
örte-kunskap å sido?»
»Nej, för visso icke, nådige herre, mäster Henrik
Harpesträngs läke- och örtebok utgör ännu min käraste läsning!»
»Ja, ja, återtog domherren, »många örter besitta sådana
krafter, att man därmed kan göra underverk både i godt och
ondt, för hvilket sistnämnda bevare oss barmhärtig Gud.»
»Kan dock vara svårt att skilja på godt och ondt. . . det
onda kan stundom vara ett medel för det goda . . . unum
ca-put dabitur plebi!» ’)
»Det kan hjälpas på det enklaste sätt i världen», återtog
domherren, liksom försjunkande i sin förra tankegång.
»På det enklaste vis i världen!» upprepade skrifvaren.
Nu hördes steg i trappan, och skrifvaren aflägsnade sig,
hvarvid han mötte drotsen, herr Krister Nilsson, i dörren.
Denne åtföljdes af Nils Stensson (Natt och dag), marskens
svåger, och kort därefter infunno sig flera herrar, hvaribland
Magnus Bengtsson, Engelbrekts sorgligt ryktbare mördare,
samt Magnus Gren, en storväxt, kraftfull man med skarpa,
lifliga ögon och en påfallande raskhet och bestämdhet i alla
rörelser. Herr Jöns Bengtsson mottog dem alla, hvar efter
annan, med den utmärktaste vänlighet, men drog sig sedan
med väl spelad blygsamhet och återhållsamhet i bakgrunden,
lämnande, såsom sig höfdes, första rummet och ledningen af
samtalet åt sin morfader, gamle herr Krister. Denne sparade
icke heller på ord.
Han gjorde utförligt reda för sitt förhållande mot den
aflifvade herr Erik och uttalade sitt stora bekymmer för den
oro, som rådde i landet och som, Gud bättre, icke tycktes vilja
få en ända med hvad som dittills timat.
’) En skall låta sitt lif för många.
Guldhalsbandet. J9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
