Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
NILS BOSSON STüi:E.
ärkebiskopen. Hos denne befann sig redan förut Karls frände,
uppsalakaniken Jöns Bengtsson, och Karl tyckte sig i den
slutne mannens eljest så orörliga anlete läsa ett drag af ovilja,
vare sig att detta rörde det samtal, som han haft med
ärkebiskopen, eller dettas afbrytande genom marskens ankomst.
Ärkebiskopen åter tycktes med välvilja se marsken
inträda. Prelatens ansikte var blekt och aftärdt. En djup
sorgbundenhet låg utbredd däröfver, och blickens skärpa gaf
åt det bela ett utseende af stränghet, som afvisade, för att
icke säga bortskrämde hvarje förtroligare närmande.
»J ag hälsar eder med glädje välkommen till Stockholm,
vördig fader, herr ärkebiskop», sade marsken. »Jag kommer
för att förvissa mig om sanningen af hvad man säger, att I
ären så till hälsan återställd, att I kunnen följa oss andra
ned till Kalmar till det förestående mötet med konungen.»
»Vi äro just inbegripna i samtal därom, herr Jöns
Bengtsson och jag», genmälde ärkebiskopen, »och jag har mecl nöje
mottagit hans vänliga inbjudning från hans morfader, herr
Krister, att lägga till vid Nyköping på nedresan. Men i
öfrigt», ban vände sig särskildt till domherren, »hoppas jag,
att I nu hafven fullt förstått min mening?»
Herr Jöns Bengtsson böjde leende sitt hufvud och yttrade
med en hastig blick på marsken:
»Jag har förstått eder mening, vördig fader, men I månden
gifva mig det till, att jag tviflar på möjligheten för konung
Erik att numera komma åter till Sveriges rike.»
Det blef tyst en stund. Så yttrade ärkebiskopen:
»Hvar så sker, så kunna vi väl finna en konung på annat
håll, efter som Sveriges lag bjuder och i enlighet med
gammal god sedvänja.»
»Och hvar skulle vi väl finna honom?» sporde herr Jöns
och spratt till.
»Våren obekymrad därom», svarade ärkebiskopen med ett
allvar, som gaf ännu djupare betydelse åt hans ord, »den man
finnes nog i Sveriges rike, som kan uppbära konungens krona
och mantel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
