Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAN DELMJÖLKEN.
319
sade, att det var ett bud från marsken, som sporde, om hans
nåd ärkebiskopen befunne sig på slottet, i hvilken händelse
lian begärde att få företräde för honom. Höfvitsmannen hade
icke erhållit af herr Krister några fürhållningsregler för detta
fall, och han gaf därför befallning, att svennen skulle
insläppas. Kansleren måste nu taga steget tillbaka och gå ut i
rummet för att invänta marskens sven, och han brann af
otålighet att höra hans ärende.
Efter en stund inträdde den väntade. Det var Nils
Bosson, och det syntes på hans dammiga dräkt och svettdrypande
anlete, att han icke sparat sig för att skyndsamt utföra sin
herres uppdrag.
»Jag kommer med bud från min herre, marsk Karl
Knutsson», sade svennen, »han har skickat mig med bref till herr
ärkebiskopen, som han hoppades, att jag skulle finna här på
slottet.»
»Han befinner sig ock här!» svarade höfvitsmannen, »men
om I så kunnen komma till tals med honom, det kan hans
kansler här bättre gifva eder besked om än jag!»
»Min herre är trött af resan och befinner sig för öfrigt
ej rätt väl», yttrade kansleren, »jag kan därför ej låta eder
få tillträde till honom förrän i morgon. Men viljen I lämna
mig brefvet, så skall jag se, om jag kan framlämna det i
kväll.»
»Herr Karl fick det i morgse tidigt, kort förrän han
skulle stiga till häst. .. Det är utan tvifvel från Kom, och
han befallde mig att skaffa det hit till Nyköping innan
kvällen, emedan det säkert innehölle saker af vikt, sade han, och
emedan det skulle glädja hans nåd, ärkebiskopen, att få det
i handom så fort som möjligt.»
»Ett bref från Rom!» yttrade kansleren och sprang fram
mot Nils Bosson, utsträckande sin hand med en ifver, som
om han icke fort nog kunnat få brefvet.
»Förlåten mig det, mäster kansler», sade därvid svennen
leende, »jag måste dock själf lämna det herr ärkebiskopen i
händer!» *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
