Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
NILS BOSSON STüi:E.
trädde så lifligt för lians inbillning, att hon tycktes
kroppsligen skrida fram och stå inför honom i månljuset liksom en
uppenbarelse från en högre och ljusare värld i andakt väckande
helgonfrid.
Hela naturen var så tyst och stilla, och luften var så
klar och ren, att äfven det minsta ljud förnams ganska lungt
ifrån. Han befann sig liksom i ett ofantligt stort tempel,
hvars midthvalf uppbars af den jättehöga linden, och
antingen det nu var den underbara förmåga, som enligt de
gamles tro utmärkte detta träd, eller det var hans eget hjärtas
trängtan, som drog honom från det närvarande ocli verkliga
till en värld, där uppfyllelsen af denna trängtan vinkade, —
nog af, han tyckte sig se det mörka doket falla från
klosterjungfrun och i hennes ställe de tina, glada, hänförande
dragen af hans Karin, sådan hon fordom var, framträda.
Minnet var ock genast till hands och förde honom tillbaka till
linden vid Skälnora, och en trast, som i detsamma belt nära
slog sin klara drill i skogen, förflyttade honom helt och
hullet till den stund, då barnet i oskuld och kärlek gaf honom
det lilla bladet till minne af sig.
Men liksom om trastens sång innehållit en besvärjelse,
hördes långt i fjärran ljudet af årslag, ocli för marskens öga
framgled öfver vattenytan en båt, i hvilken ban tyckte sig
urskilja en kvinnoskepnad. Hon stod i stafven, och årorna
fördes af en högväxt nian, af hvilken dock endast ryggen
syntes. Karlavagnens tistelstång tillkännagaf, att midnatten var
inne, och med ens stod gossens tal om sjörået, som kom från
Hvittvik och begaf sig till Fågelvik, inför Karls öga. Han
ansträngde sig för att se, 0111 han ej kunde känna anletsdragen, men
det var omöjligt. Anblicken af den snabbt framilande båten
gjorde dock icke på marsken det intryck, som på befolkningen
i trakten. Så länge den syntes, var väl hans öga fäst därpå,
men när den försvann bakom holmarna närmast stranden,
slappades den själsspänning, hvari ban varit försatt, och med den
skedde liksom ett omslag i bela hans inre åskådning. För
honom framstod genast den tanken, att detta, som på ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
