Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSKENS SIGILL.
345
tystnade, liksom om Engelbrekts namn dragit honom långt
in i en helgedom, som man ej med bråd fot kunde hvarken
beträda eller lämna. Men så fortsatte han: »Det var liljans,
nu är tistelens tid, och I kännen väl, att ’hvar man får vid
tistelen, så stinger han’. Dock skall ban hafva sin tid, och
ur lians förmultnade blommor kan åter fröet af en lilja gro
. . . I skolen kanske se den dagen, I, som ären unge, och
tän-ken då på den gamle bispens ord . . . mig är det ej förunnadt,
och mina ögon hafva ock sett nog, då de hafva sett Engelbrekt.»
Åter tystnade biskopen, och de unge männen, som med
vördnad lyssnat till hans ord, begrundade dem i sitt sinne.
Men biskopen kunde ej lämna sin Engelbrekt, som nu för honom
var sammanfattningen af allt hvad som utmärkte mannen.
»Se, en sådan man som Engelbrekt», sade han, »en sådan
man har knappt hvart århundrade att framvisa. Se här skolen
I höra, jag har helt nyligen bekommit en skrifvelse från min
käre Laurentius, I minnens honom, Nils Bosson, den ljuse
ynglingen, som brukade läsa för mig . . . jag har bekommit
en skrifvelse från honom, hvari han omtalar för mig, huru
stort anseende vår Engelbrekt åtnjuter där ute. Lübeckaren
Herman Corner,. säger han, liknar honom vid en ny Saul,
som af Herren blifvit utsedd och utrustad med kraft att
beskydda sitt folk och nedgöra rättvisans fiender. ’Han var’,
säger mäster Herman vidare, ’en höghjärtad man, af stor
klokhet och verksamhet, som med rättrådighet och framgång
skötte rikets ärenden. Han var vid sitt företag icke ledd
af högmod eller härsklvstnad, utan af medlidande med de
olyckliga, som voro föremål för de danska fogdarnes
våldsamheter, och hvilka, då de klagade för konungen, endast
funno döfva öron’ . . . Allt detta», fortsatte biskopen med
glädjestrålande ögon, »allt detta skall intagas i den krönika,
som mäster Herman Corner är sysselsatt att sammanskrifva.
Sägen mig, kan det ej glädja en svensk mans hjärta att höra
sådant och att hafva varit med, då den man lefde, hvars lefnad
och bragder väcka beundran och erkännande äfven hos
främlingen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
