Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
NILS BOSSON STüi:E.
Tårarna stodo hade Herman Berman och Nils Bosson i
ögonen, så lifligt erinrades de om den bortgångne, och så
djupt grepos de af den värme, som lågade hos den gamle
engelbrek tsvän nen.
»De gå bort, sägen I, den ene efter den andre af de män,
som en gång omgåfvo Engelbrekt», började åter biskop Tomas,
»ja, I hafven rätt, och Glid och den heliga jungfrun se i nåde
till mig, arihe, ovärdige man, jag liar ock varit med i den
leken, så jag må till min blygd minnas det, så länge jag
lefver .. .! Dock, det kommer icke eder vid . . . det kommer
icke eder vid ... 1 viljen spörja 111ig till om marsken, eder
herre», fortsatte han efter ett uppehåll, hvarunder han med
pekfingret och tummen vikt upp och ned ett pappersblad,
som lag framför honom pa bordet. »Och jag säger eder det
för visso, marsken är tistelens bästa blomma...! Han vill
dock ärligt hvad han vill. Han kan icke, det är sant,
jämföras med vår Engelbrekt, lian sätter sig själf i det rum, där
Engelbrekt satte riket, hans egen fördel gäller för honom
mera än rikets . . . Men nu är saken den, att hans fördel är
i mer eller mindre mån densamma som rikets . . . Han vill
frihet och lag och gammal god sedvänja, väl icke som
Engelbrekt ville, för frihetens och lagens egen skull, utan emedan
det öfverensstämmer med hans fördel, men han vill det dock,
och lian förmår uppbära denna vilja, han är den ende, så vidt
som jag kan rätt fatta och bedöma händelsernas gång och de
män, hvilka nu lefva och verka, Intil är den ende, som
förmår hälla de utländska stängen. Det sågo vi nu pa mötet
i Kalmar . . . föllo marsken ifrån, det Gud förbjude, så vore
det ute med Sveriges rike, ty de andre af dem, som nu sta
främst, förmå föga . . . de tjäna blott till, I skolen se det en
gång, de tjäna blott till att riktigt med besked tvinga marsken
pä allmogens sida . . . Jag säger det därför, och jag blifver
därvid, den som vill Sveriges väl, han vill allmogens, och den
som vill allmogens, ban blifve marskens man!»
Utan tvifvel skall man finna det belt naturligt, att i
allvarliga och tänkande sinnen, sådana som Herman Berman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
