Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatornet.
411
för att komma in till Nyköping ... Se så, hvad som har varit
är för alltid sin kos, friskt mod och stick i stäf!»
Båten tog landfäste, och mannen i kappan sprajig upp
på stranden.
»Så vidt det beror på mig», ropade han därvid till Magnus
Gädda, som blef kvarsittande i båten, »så skall icke lång stund
förflyta, sedan herr Krister sagt sitt slutord, förrän du ser "
mig åter!»
Därmed gick han med snabba steg uppför strandvallen
till svennen, som kom emot honom med hästarna, kastade sig
upp i sadeln och sprängde af, utan att gifva akt på, om
svennen hann följa honom. Denne blef också ansenligt efter, men
ett oförmodadt hinder reste sig i vägen för den bråde ryttaren
från hafvet. Hans häst tvärstannade, och det var omöjligt
att få honom ur stället. Kreaturet skalf som ett asplöf, och
skummet dröp från dess länder, ocli ryttaren högg sporrarna
djupt i dess sidor, men hellre hade det gått uppför den
brantaste bergvägg, än här tagit ett enda steg framåt.
»Hvad går åt djuret, sven?» ropade ryttaren i vredesmod
ät svennen, när denne hunnit upp honom.
Men svennen fick ej ett ord öfver sina läppar. Han satt
likblek och stirrade in mellan trädstammarna på sidan om
den led, de skulle rida fram. När den vilde ryttaren
upprepat sin fråga ett par gånger, fick svennen ändtligen så
mycken sans tillbaka, att lian gjorde korstecknet och pekade
in mellan träden.
Ryttaren såg dit och tyckte sig se en hög, mörk skepnad,
som skymtade fram mellan ett par träd längst in i skogen;
ögonblicket därefter var intet mera att se.
»Nu går eder häst fram, herre!» sade svennen och gjorde
återigen korstecknet, »nu går det till tornet igen, nu hafva
vi intet att frukta!»
»Det? . .. till tornet? . .. hvad menar du sven?» sporde
den främmande ryttaren.
»Det där, som vi sågo», svarade svennen, »det bor i det
gamla tornet, fast ingen har sett det gå ut eller in, men så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
