Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkungatornet.
415
herres»; man kunde icke höra, om det var harm eller om det
var skämt. Den förra tycktes brinna i han ögon, det senare
lag som ett frostigt löje på hans spetsade läpp.
»Eder nådige herre?» upprepade herr Magnus och såg på
drotsen med ett uttryck af förvåning, men icke leende, utan
dyster, nästan hemsk, som om något helt annat fyllt lians
själ och detta blott varit en fråga af undseende för den gamle
herren.
»Nu sitter ulfven på kyrkotorn, och dufvan biter både
får och lam!» yttrade drotsen, inledande därmed hvad han
ville säga om den upp- och nedvända världen, hvarpå han
tillade: »I skolen se, Magnus Bengtsson, I skolen se, när det
väl börjar gå bakut en gång, så går det sedan med besked . . .
Nu säger jag: nu är herr Karl Knutsson herre i Sveriges
land och fast ban kunde vara min sonson, så visst som han
är min systerdotters son, så måste jag böja mina grå hår
för honom, likervis som om jag vore den ringaste sven . . .
Faller det eder icke underligt fore, Magnus Bengtsson»,
till-lade drotsen efter en stunds uppehåll, »jag, Krister Nilsson,
som fick mina riddarsporrar, innan ännu herr Karl var född,
jag, som varit med i riksens viktigaste ärenden alltsedan
drottning Margareta Yaldemarsdotters tid, Gud hennes själ
nåde, och suttit i riksens råd, innan marsken ännu fyllt sitt
första tiotal af år, samt nu sedan tre år tillbaka varit riksens
drots, jag, som således borde vara den högste i riket näst
konungen, jag måste finna mig uti att taga slott och län af
den unge mannen, min käre son . . . finnen I det icke
underligt, Magnus Bengtsson, är icke världen vänd upp och ned. . .
klifver ej nu laxen i eketopp, och hoppar ej ekorren på
haf-sens botten, så sägen mig det!»
Tyst och mörk stod herr Magnus Bengtsson, medan
drotsen talade, och hans ögon glimmade så vildt under de
framstående brvnen, som om han själf varit en ulf från skogen,
hvilken blifvit fången och förd i människors samkväm. När
den gamle herren slutat, stod han ännu tyst och följde med
blicken lågornas lek i spiseln. Drotsen tycktes vänta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
