Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
n]ls bosson stube.
han skulle gifva sitt bifall till känna till den långa
utgjutelse^ men detta uteblef.
»Eller hvad synes eder?» sporde slutligen drotsen.
»Marsken är mig kär», sade då Magnus Bengtsson, »han
ville mig väl, när ingen ville det, jag gick som ulf i skogen,
sedan jag slagit en ädel man, och jag klagade min sorg och
vånda, men ingen hörde min klagan, ingen utom marsken,
och han förstod mig, och han gaf mig mod och kraft åter . . .
och därför har han min tro så länge jag lefver!»
iGodt, godt, herr Magnus», vidtog drotsen, när den förre
tystnat och med ett djupt andetag, som nästan liknade en
suck, åter borrat sin blick in i lågorna, »men I gången eder
på de stigar, som icke leda till bys, synes det mig. . . icke
till den bv, där han äger hemma, som äger eder tro!»
»Ett mål står mig närmare än hvarje annat, herr drots»,
inföll Magnus häftigt, »och det söker jag först att nå, det är
. . . det är . . .»
»Det är . . . ?» upprepade drotsen, då det ej tycktes vilja
blifva någon fortsättning på hvad herr Magnus påbörjat.
»Det är glömska!» utropade slutligen denne och slog sig
för sitt bröst, »jag vill glömma, drots Krister, glömma allt,
den jord, där min vagga stod, den borg, där min moder bodde,
de träd, den äng, den tufva, där jag begick mitt brott, och
de stjärnor, som sågo därpå . . . allt, allt måste jag glömma . . .
och där ute på hafvet, där bland storm och strid, där kan
jag glömma, där har jag lugn!»
Efter en stunds tystnad, som inträdde när Magnus slutat,
och hvarunder drotsen suttit försjunken i tankar, sade denne,
liksom afslutande högt en mening, hvars början han endast
uttalat i tankarna:
»Och 1 bären bud från konung Erik till mig, Magnus
Bengtsson?»
»Ja!» blef det korta svaret.
Drotsen dröjde, emedan han väntade att få en förklaring
öfver hvad han ansåg såsom något märkligt, att marskens vän,
som på det oroliga hafvet sökte glömska af det förflutna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
