Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
nils bosson sture.
och lät i hast uppsadla sin hvita hingst, hvarpå han kastade
sig upp i sadeln och ilade i sporrstreck öfver flottbron till
norra stranden. Herr Ture Stensson, som först föregående
dagen kommit till lägret, var ifrig att taga allt i närmare
betraktande och var därför redan ute med några svenner. När
ban fick se marsken, ilade han till honom och red ett stycke
väg vid hans sida, men kunde ej få något samtal i gång. Så
tyst och förbehållsam var denna morgon hans frände bakom
sitt hjälmgaller.
»Se där äro de redan färdiga vid sitt skytt!» sade
lien-Ture och pekade uppåt slottsmuren, där man såg de blanka
kanonmynningarna glänsa i solen.
Marsken svarade intet, men han tryckte sporrarna hårdt
i hingstens sidor och ilade framåt, vinkande åt sin
halfbroder att icke följa sig. Denne följde dock, men stannade
plötsligt, när ban fick se marsken stiga af sin häst. En af de
följande svennerna, som höll vid sidan af herr Ture,
skyndade fram och fattade tyglarna af marskens liäst, och denne
fortsatte sin gång framåt stranden.
Nu började skjutningen från slottet, och hjärtat hoppade
af fröjd och stolthet i den tappre herr Tures barm, när ban
sås;, med hvilket mod och dödsförakt hans halfbroder vände
O 7
sig mot slottet och liksom tycktes vilja skärskåda de banor,
som de afskjutna stenarna togo. Trenne skott skötos, utan
att ett hår rördes på den djärfve riddarens hufvud. Så blef
det ett kort uppehåll, men man kunde se, huru
byssemästa-ren lagade sig till att afskjuta det fjärde.
»Hållen upp, broder Karl!» ropade herr Ture, »hvi
ut-sätten I onödigt edert lif!»
Men marsken vinkade blott med handen, skottet föll, och
ban stod lika lugn och oskadd som förut. Han höll en stund
sin blick fäst på muren, som om ban väntat att ännu ett
skott skulle falla, men man såg männen aflägsna sig från
kanonerna, och det tycktes därför, som om det åtminstone skulle
dröja något, innan skjutningen fortsattes. Då gick marsken
uppåt stranden igen, likväl alltjämt med nedfälldt hjälmgaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
