Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäck’! en.
489
»Viljen I, min broder», sade han till herr Ture, »viljen
I, om det så är eder afsikt att rida framåt genom holden,
tillsäga mina höfvitsmän, att de infinna sig hos mig på
förmiddagen, så gören I mig en fullgod tjänst.»
Herr Ture åtog sig naturligtvis med nöje detta uppdrag.
Väl tyckte både han och de öfriga svennerna, att marskens
stämma var något olik sig, men de fäste sig ej därvid, ty så
väl hans inre rörelse efter den öfverståndna faran som det
nedfällda hjälmgallret kunde åstadkomma denna olikhet. Men
han själf steg till häst och aflägsnade sig i sporrstreck utefter
stranden tillbaka till högkvarteret, där ma-n såg honom gå in
i sitt tält.
Det dröjde länge, innan marsken åter blef synlig, och
svennerna, som stodo på vakt utanför ingången till tältet,
hörde ett lifligt samtal mellan honom och en annan, hvars
stämma de icke kände. Först när höfvitsmännen för de olika
härafdelningarna började samlas visade sig marsken. Hans
vackra anletsdrag buro prägeln af lugn och ett nästan
högtidligt allvar, och ögonen strålade af en fuktig glans.
Men strax bakom honom såg man det leende ansiktet af
den gröne riddaren, hvars läppar frammumlade:
Für lindén bär löf och lofven falla af,
men jorden bär alla gröna skogar!
Dagen förflöt, utan att något ovanligt tilldrog sig.
Marsken och hans män öfverlade med hvarandra om bästa sättet
att få in slottet, och marsken ville för den ändan begagna
sig af den rådande östanvinden och låta hoptimra en stor
flotte, hvilken skulle antändas och drifva mot slottet, och detta
blef också beslutadt, hvarpå höfvitsmännen begåfvo sig
tillbaka till sina afdelningar.
Herman Berman, som förde befälet på högra sidan om
slottet, lät genast en del af sitt folk gripa verket an, och så
förgick dagen. Nils Bosson befann sig hos Herman i hans
tält om kvällen, och de samtalade med hvarandra om
Engelbrekt och hvad som i hans dagar timade, då de plötsligt hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
