Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäck’! en.
491
kunde säga hvad han hade på hjärtat åt de innevarande, och
att hvilken som helst af dem skulle bringa det till marsken.
»Marsken har räddat mitt lif!» sade efter en stund den
döende, »och jag har till gengäld skjutit på honom . . . jag vill
tigga om hans förlåtelse . . . unna mig att få tala med honom!»
»Jag begifver mig ögonblickligen till marsken!» sade Nils
Bosson och lämnade hastigt tältet.
En ljusning spred sig öfver mannens aftärda ansikte, och
ban slöt tillsammans sina ögon. Så förflöt väl en timme, och
Herman och Erik lämnade tältet, för att icke störa den arme
i hans slummer. Den förre kallades snart af andra göromål,
som stodo i samband med hans höfvitsmannaskap, bort åt
annat håll, men Erik fick tillsägelse att stanna kvar och akta
- på flyktingen, tills Nils Bosson och marsken ankommo, då
äfven han skulle skynda efter Herman. Men det dröjde längre,
än bådo Erik och Herman förmodat, utan att någon Nils
Bosson hördes af.
Erik lyssnade med spänd uppmärksamhet åt det håll,
hvarifrån de skulle komma, och lyfte upprepade gånger
handen öfver ögonen för att riktigt skärpa blicken. Då
nalkades honom från motsatta hållet en hög skepnad, och när han
vände sig om, igenkände ban den af marskens folk så
kallade gröne riddaren.
»Rodenberg är här inne?» sade riddaren, och då Erik
bejakade spörsmålet, tillade ban: »Och du håller vakt här
utanför, sven . . . Godt, jag vill gå in och sitta lios mannen, tills
marsken kommer, och det torde dröja, ty ban är att träffa i
Söderköping.»
Utan att afbida något svar af Erik trädde riddaren in i
tältet. Erik visste ej rätt hvad han skulle göra. I förstone
var han glad att få skynda till sin herre, men när ban
närmare besinnade hvem det var, som gått in i tältet, och att
man sade om honom, att han var mindre vetande, så beslöt
han sig för att stanna, helst som det väl ändock icke kunde
dröja så synnerligt länge, innan marsken och Nils Bosson
skulle anlända. Som ban då stod där, hörde han, huru den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
