Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
nils bosson sture.
)Gud lönö honom!» hördes då den döende säga med knappt
förnimbar röst, »nu ändas min vånda, fån mig ljuset!»
Erik hämtade hastigt en fackla, som han tände och satte
i den döendes hand, eftersom seden var i denna tid.
Några ögonblick därefter hade anden flytt.
Belägringen af Stegeborg drog långt ut på tiden. Först
efter ett par månader lyckades marsken tvinga besättningen
att dagtinga. De lofvade att uppgifva slottet i september, om
ej dessförinnan herr Nils komme med undsättning. Marsken
drog sedan norr ut till Stockholm, där rådet haft ett möte i
maj och fattat beslut, som rörde en för Sverige alldeles ny
personlighet, nämligen hertig Kristofer af Baiern, som redan
blifvit erbjuden den danska och genast var färdig att fria till
den svenska kronan.
Konung Erik hade plötsligen med herr Nils uppträdt på
Stegeborg, men lika hastigt försvunnit. För honom var
numera allt förloradt. Ett stort rådsmöte hade äfvenledes hållits
i Tälje, och där hade herr Nils Stensson och hans broder
infunnit sig, och en förlikning hade blifvit ingången mellan
dem och marsken. Men harmen att nödgas gifva vika brann
för häftigt i deras hjärtan, att denna förlikning kunde blifva
af lång varaktighet, och Magnus Gren på Borgholm var
fortfarande marskens hätske fiende.
Snart berättades det också, att Nils Stenssons svenner
drogo omkring i Östergötland och härjade och brände
grufligen. Det var nu på senhösten, i november månad. Marsken
hade fullt upp att göra med de många mötena rörande hertig
Kristofer och hans antagande till konung, något som
ärkebiskop Nils högeligen arbetade für; han hade äfven lidit en stor
förlust, i det att döden bortryckte den unge, tappre, af alla
älskade Ture Stensson (Bjelke). Härunder och så länge som
hans orolige svågers svenner ej foro alltför djärft fram, hade
de fått vara i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
