Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
nils bosson sture.
konungens stadfästelse, tillstädjer icke, att utländsk man bär
Sveriges krona, och så sant jag lefver, blifver härutinnan
icke snart en ändring, så skall hvar man sk, att vi blifva
tysk- eller danskmanna trälar till evig tid! Säg mig nu,
Karin, 0111 en ärlig man kan lida slikt, och om han ej hellre
skulle tillgripa hvarje medel att afvärja det?»
»Jo, jo!» hviskade Karin.
»Dock kan du tro mig, då jag säger dig», tillade Karl,
»att denna min hand aldrig skall betjäna sig af ett medel,
som icke kan vinnas utan att min ridderliga ära kränkes,
och Nils Bosson är mig kär, och jag står hos honom i skuld
för mycket. . . Bort det, att jag skulle vilja bygga något på
det,.som kunde lända honom till skada... Men ban är icke
lysten efter den storhet, som så många eftersträfva . . .»
»Hvem vet dock, Karl», inföll fru Karin, »mig synes,
som om I sträfvade)! efter samma mål, men på olika vägar;
du under konungakronan, han åter . . .»
»Nils... Säg ut, Karin!»
»Han synes mig gå den väg, som Engelbrekt gick . . .
Kanske, att I båda ären lika nödvändiga för att vinna det
stora målet, Sveriges befrielse, och Herren gifve eder båda
sin välsignelse i rikaste mått!»
Hon omfamnade Karl och lutade sitt hufvud mot hans
bröst. En lång tystnad följde, hvarpå samtalet tog en annan
vändning och rörde sig om den förestående resan till
konungen, som Karl i dagarna beslutat företaga. Därunder
inträdde den gamle hofmästaren, gubben Erland, som nu icke
kunde skiljas från sin käre herr Karl, utan ville följa honom
i nöd och lust och tjäna honom, så länge hans fötter buro
honom och han förmådde röra en hand.
Den gamle mannens utseende, när han inträdde, var mera
bekymmersamt än vanligt. Hela hans anlete tycktes uttala
de meningsfulla orden till hans herre, som han ständigt
plägade föra på tungan: »medan I ären herre till Fågelvik, så
ären I tillräckligt både mäktig och rik», med hvilka ord han
ville antyda så väl det behagliga lugnet på den ståtliga herre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
