Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
nils bosson sture.
iGuds död, frände», utropade Karl, »knappt ser jag dig
själf räddad, så berättas för mig en ny olycka! ... Ja, ja, 1
skolen taga ett skepp hvardera, och I mågen själfva utse,
hvilka I viljen bland mina svenner. . . Och måtte de
värnlösas beskyddare fylla edra segel med goda vindar. . . Jag
drager själf till konungen i Stockholm och väntar eder där
efter fullbordadt värf.»
De båda ungersvennerna skyndade ut för att icke förlora
ett ögonblick, och, emedan marskens fartyg redan lågo
upptacklade och de fått rätt att utvälja åt sig dem, som de visste
vara mest snabbseglande, dröjde det icke länge, förrän den
saken var beställd, och det återstod dem blott att utse sina
följeslagare, ett arbete, hvars svårighet bestod mera uti att
afskilja ur öfverflödet än att fylla det bristande. Hundra så
visst som en, och alla jämförliga i styrka, uthållighet och
oförskräckt sinne, erbjödo sig att följa. Törd var först färdig
och infann sig hos sin frände att taga afsked.
Den gröne riddaren befann sig då inne hos marsken, och
ett drag af ovilja öfverflög vid åsynen af honom Tords anlete.
Tv ehuru han aldrig deltog i den skämtan med riddaren,
som de öfriga ungersverna mer eller mindre vid alla tillfällen
tilläto sig, kunde hans stolta sinne dock aldrig fördraga, att
att en man nedlät sig till att på sådant sätt som den gröne
blifva hvars mans gäck. Och nu stod ban där med sitt eviga
leende och sitt borstlika hår och ärren, hvilka gjorde hans
ansikte så fult, på samma gång som de påminde om, att det
funnits en tid, då ban icke låtit på detta sätt sitt
mannavärde lekas bort.
»Hvad synes eder?» sporde marsken riddaren, just som
Törd inträdde. »Menen I, att de där unga kunna komma ut
med slik en jakt?»
Marsken hade tydligen omtalat hvad som var på färde,
och riddarens något förvånade uppsyn, som det eviga leendet
vid Tords inträde knappast förmådde skyla, visade, att han
var okunnig om allt. Men marskens spörsmål till denne man
förtröt ungersvennen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
