Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten efter tranan.
549
och om morgonen kunde man se honom, huru han rodde in
emot sundet. Riddar Sven lät styra efter honom, och han
glömde i sitt raseri allt för att återvinna trollsmycket. Man
sade honom, att sundet var omöjligt att komma igenom för
hans fartyg, att han skulle förlora allt på den vansinniga
seglatsen, men han ropade, att han skulle fram, om det ock
bar rakt till helvetet, och så styrde vi in i sundet. Det gick
med fart, ocb det såg en stund ut, som om vi bort upphinna
rymmaren, men så sågo vi honom närma sig ett fartyg, som
låg där tätt på andra sidan om djäfvulshålet, och där äntrade
ban upp, och fartyget seglade undan. Riddar Sven knöt
händerna af vrede, och just i detsamma stötte fartyget emot och
hck en stor läcka på styrbords bog. Ti kände ej då så noga
farvattnet, och fartyget hade ej hållit sig tillräckligt nära
klippväggen på babords sida. Läckan var emellertid icke
farligare, än att den kunde lagas, och vi började jakten efter det
andra fartyget. Men detta var en seglare, hvars make vi
aldrig hade sett. Det var oss omöjligt att hinna honom, och
när vi fingo Landskrona i sikte, så var han försvunnen.»
»Seglaren ?»
»Nej, svennen! Fartyget hade ej nu det minsta brådt om,
och riddaren lät genomsöka hvarenda vrå i detsamma och
hvarje man om bord, men intet stod att finna. Skepparen
påstod, att riddaren fore vill och att det var ett annat fartyg,
som ban själf sett sätta ut en båt till land i samma
ögonblick, som ban varskott riddarens segel norr ut. Men det
fartyget, sade han, hade långt för detta försvunnit söder om
Hammar udde. Ti stodo som förhäxade, men riddaren beslöt
att följa efter kusten, och det gick undan för fulla segel, men
något fartyg sågo vi ej till. Jag har aldrig sett riddar Sven
sådan, som han då var. Men allt har sin tid. Yi landstego
på Gotland, det var en af de första dagarna i mars 1398, och
i slutet af månaden kom ordensriddarnes flotta från Preussen
med ordensmästaren, riddar Konrad von Jungingen om bord.»
»Och lyckan?» sporde Nils.
»Lyckan var sin kos med halsbandet, hon . . . Märken dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
