Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
585
han började öfvertänka, hvad konungen egentligen fordrade,
och om ban skulle kunna begagna sig af den ännu för
konungen ej fullt klara frukten af allmogens tillgifvenhet för
honom, huru långt han skulle behöfva gå i eftergifvenhet.
Han ringde med häftighet efter en småsven, och då denne
ögonblickligen visade sig, sporde han, om den gröne riddaren
anländt. Nej, han hade icke anländt, och Karls dystra
tankar fingo förökad fart. Nu, om någonsin, behöfdes ett godt
råd af någon, som kände förhållandena och kunde se och
bedöma dem från mer än en sida. Klas Lang och några
tillförlitliga svenner fingo befallning att skaffa underrättelser af
skärgårdsbönder, om de hört eller sett något till marskens
skepp, och om detta icke lyckades, skulle Klas själf begifva
sig ut till sjös för att kunskapa. Men det måste ske med
den största skyndsamhet.
Knappt hade Klas Lang aflägsnat sig, så anmäldes
riddarne Gustaf Anundsson (Sture) och Karl Tordsson (Bonde).
De sporde nu utgången af besöket hos konungen, och Karl
gjorde ingen hemlighet af hvad som där tilldragit sig. Men
gamle herr Karl, som ännu icke hört ett ord om sin dotters
bortröfvande, mottog underrättelsen därom med vida mera lugn,
än som marsken hade väntat, helst när han fick höra, att så
väl sonen Törd som Nils Bosson blifvit utsända att förfölja
fribvtarna. Emellertid insågo båda lätt, hvilken öfvermakt
öfver deras frände, som konungen fått i sin hand, och det
uppstod en stunds tystnad, under det att hvar och en för sig
öfverlade, hvad som vore bäst att under sådana
omständigheter företaga.
»Konungen vill skrämma eder», sade slutligen herr Karl
Tordsson, »och han fruktar eder ännu ... i annat fall synes
det mig, som om han knappast skulle hafva låtit eder lämna
slottet. Min tro är, att han vill begagna sig af sitt öfvertag
för att beröfva eder en större eller mindre del af edra
förläningar . . . Sannolikt gäller det återstoden af Finland. Jag
menar att ban där icke vill hafva eder liksom en kil mellan
Yiborg och västkusten . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
