Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•288
nils bosson sture.
»Viborg?» sporde herr Gustaf, som under tiden suttit
tyst.
»Min frände menar, att tiden nu snart är inne, då jag
skall fä det i händer af herr Krister Nilsson, men han torde
icke känna talet som går därom, det nämligen att min gamle
fiende knappast lärer i godo lämna Viborg ifrån sig», yttrade
marsken.
»Det är ock min tanke om saken», vidtog herr Gustaf,
»och känner jag både herr Krister och konungen rätt, så ligga
många krokar här emellan och Viborg. I skolen aldrig, så
länge herr Krister finnes i lifvet, rida öfver Viborgs
vindbrygga.»
Den gamle lagmannen såg förvånad på riddar Gustaf,
som talade med mycken ifver.
»Nå väl», sade den förre, »så må då Finland gå, brorson,
det blir i alla fall det högsta konungen kan fordra, och I
hafven ändå med Svartsjö här i Mälaren och Borgholm med
Öland så mycket kvar, att I ären den rikaste man i landet.»
»Än lag och rätt, alla de löften, som gifvits mig,
konungens heliga eder...!» sporde Karl.
»De gå som moln för vinden, brorson, och låten I det ej
blifva därvid, så växer vinden till storm och tager med sig
vida mer, än som I nu kunnen tänka eder.»
»Jag menar», inföll Gustaf Anundsson, »att vinden redan
växt till storm, och, Gud bättre, jag tror det redan hafva gått
så långt, att det gäller stå eller falla, så vida hedern ännu
har något ord med i laget.»
Det blixtrade i marskens öga, men lagmannen, herr Karl
Tordsson, som var en mera fridsam man, satt och såg ned pa
golfvet. Riddar Gustaf fortfor med stegrad hetta:
»Konung Kristofer skall af eder fordra allt, icke blott
hela Finland, utan allt hvad I hafven fått i förläning skolen
I nu tvingas att lämna ifrån eder, och sedan stånden I där
som ett träd med afskalad bark, edra grenar skola icke länge
förblifva gröna. Och hinner det väl sprida sig bland folket
hvad I denna morgon blifvit anklagad för, så hafven I fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
