Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
587
en boja, som I icke i eder lifstid skolen kunna bryta. Nej,
frände Karl, ett annat råd vill jag gifva. . .!»
Både marsken och hans farbroder sågo med den mest
spända väntan på den hetlefrade riddaren, hvilken rest sig
upp från bänken och med vänstra handen omfattat sitt
svärdfäste, medan ban med den högra pekade framför sig. Som
ban dock tycktes betänka sig på det råd, han ämnade gifva,
sporde hans båda åhörare:
»Sägen ut edert råd, frände, hvad är så att göra?»
»I skolen sända edert fejdebref till konungen» genmälde
Gustaf Anundsson.
»Fejdebref!» upprepade Karl och sprang upp, liksom
under inflytandet af en besvärjelse.
»Ja!» fortsatte riddaren, »I skolen nu, nu genast genom
borgmästarna, som äro eder tillgifna med lif och själ, låta
sammankalla stadens råd, framställa edert ärende och
omedelbarligen därpå låta omsluta slottet... Så skolen I låta
bud-kaflarna gå, jag svär vid de tre sjöbladen i min sköld, att I
inom en vecka skolen hafva så mycket folk, som I behöfven,
för att påminna den glade konungen om hans plikter, hans
löften och eder.»
Marsken försjönk i tankar, och så väl Gustaf Anundsson
som lagmannen fäste sina blickar på honom, den förre med
bela innerligheten af en kraftigt uttalad öfvertygelse, den
senare med forskarens lugn, liksom ville ban se, hvilken
verkan de tändande orden kunde hafva på hans mäktige brorson.
»Men stunderna äro dyra, frände", började herr Gustaf,
då marsken dröjde. »Nu hafven I eder räddning i eder hand,
om några ögonblick är det för sent. . . Tänken uppå därjämte,
att det är ej blott eder själf, som faran hotar, utan hon
ruf-var likt lejonet i konungens sköld öfver hela Sveriges land.
Hvad hafven I väl att förlora, frände...? Månne mera, än
hvad I detta förutan skolen mista, då I däremot hafven makt
och ära och eftervärldens lof att vinna. . .!»
Ännu betänkte sig Karl, och äfven lagmannen hade nu
lutat hakan mot de öfver svärdfästet korslagda händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
