Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•588
nils bosson sture.
Slutligen såg marsken upp, och han fäste sina ögon på
den väntande riddaren.
»Nej, nej, frände», sade han, »edert råd må vara godt,
men konungen har dock mitt löfte, och ännu är hans icke
brutet...»
»Men blir», inföll riddaren, »inom trenne timmar skolen
I finna det!»
»Nå väl, då vill jag ock följa edert råd, men icke förr!»
Marsken hade velat tillägga något mera, men allt vidare
samtal afbröts däraf, att en sven anmälde konungens förtrogne,
riddar Albrekt Mörer. Riddar Gustaf drog sig då tillbaka till
fönsterbänken och satte sig vid sidan af lagmannen, medan
marsken stående afbidade gunstlingens inträde.
Kall och formlig, och med ett ansikte, som under sitt
godmodiga uttryck var ogenomträngligt, visade sig riddar
Albrekt för de tre herrarne. -Han började genast och tämligen
oförbehållsamt samtala med marsfen om det ärende hvarför
ban kommit, och den likgiltighet, som han därvid ådagalade
med afseende på de båda öfriga herrarne, visade tydligt nog,
huru säkra så väl ban som konungen måste vara pa sin sak.
Hans ärende var att hos marsken åstadkomma ett slags
förlikning, ett tillmötesgående å ömse sidor. Konungen ville
låta sin talan fara, om marsken å sin sida ville afstå från
sina län, och bayraren sökte framför allt göra för marsken
klart, att konungens nåd i alla fall var synnerligt stor, då
han släppte sin hemlige fiende för så godt pris.
»I fören nu ett annat språk, än när vi sist talades vid
på Abo slott, riddar Albrekt!» sade slutligen Karl med skärpa,
men med bibehållet lugn och en värdighet, som bayraren
tycktes vara färdig att beundra.
»Helt enkelt därför, herr drots», svarade denne, »emedan
då mycket var ogjordt, som nu är gjordt!»
»Och om det, hvarpå nu konungen rider upp så stolt,
icke timat, så skulle något annat af samma art bjudit sig
honom i händer att fälla mig», yttrade Karl föraktligt leende,
»men jag vill säga eder en sak, min gode riddare, och I kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
