Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•590
nils bosson sture.
än någonsin. Plötsligt rann tanken på Klas Lang honom i
hugen. Hade verkligen något sådant timat, som riddaren
omnämnt och som han ej hade skäl att betvifla, så skulle
ofelbart Klas Lang hafva fått kännedom därom, och det gällde
nu att uppehålla riddaren, tills denne hunnit återkomma.
Hans båda fränder kommo honom ock härvid till hjälp.
Så väl lagmannen som riddar Gustaf Anundsson funno
hvad de hörde så sagolikt, att de reste sig och närmade sig
riddaren för att ytterligare spörja honom till om den
märkeliga tilldragelsen och tillika söka göra för honom troligt, att
allt detta måste bero på ett missförstånd. Just som de
samtalade härom, öppnades dörren, och Klas Lang instörtade. Han
hade verkligen fått underrättelser om den tagne fribytaren.
En af svennerna på konungens fartyg, som han kände, hade
berättat för honom, att fribytarfartvget blifvit taget efter en
häftig strid, och att många därvid fallit. Själfve Nils Bosson
skulle vara bland dem, hade svennen sagt. Han var höfding
på fartyget och hade kämpat med en kraft och en uthållighet,
som om han haft tio mäns styrka i sin arm, och när ban
slutligen rammades af dödshugget, hade han segnat ned på
däck. Den kunglige höfvitsmannen, som icke kände honom,
hade sport honom efter hans namn, då han döende hviskat:
Nils Bosson.
En allmän förstämning fattade de närvarande vid
höf-vitsmannens korta, men gripande berättelse. Djupast gick det
marsken till sinnes. Man säg honom vända sig bort från de
andra och häftigt föra handen upp mot ögonen. När han äter
vände sig till riddar Albrekt, var han blek och dyster, som
ban fått en smärta, hvilken icke kunde botas.
Gamle herr Karl Tordsson började nu se saken an med
andra ögon, än när han först hörde händelsen om
bortröfvan-det berättas. Och om det dröjt länge innan han riktigt
fattade den fara och den förlust som hotade, så togo nu
känslorna ut sin rätt och utbröto med en styrka, som man
knappast kunnat ana hos den gamle mannen, liksom den länge
genom dammbyggnad hejdade stommen, när han ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
