Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•004
nils bosson sture.
»Törd, Törd!» ropade Brita. »Guds moder vare lofvad,
då måste det, vara du!»
Och äfven jungfru Iliana knäppte tillsammans sina
händer, och ett par klara tårar pärlade sig utför hennes fina
kinder.
Det var verkligen Törd Karlsson, och innan kvällen kom,
var han om bord på Hjorten. Han medförde underrättelser
från lagmannen, sin fader, att ban dragit till Stockholm att
möta sin brorson, marsken. En sventjänare, som i
lagmannens ärenden följt med ett liibskt fartyg, hvilket mött Falken,
just som han på morgonen vände för att styra sydost på,
hade igenkänt Törd och medfört hälsningarna från
fädernehemmet. Till följd af dessa tidender beslöts, att bada
fartygen skulle segla raka vägen till Stockholm, oeb beslutet
sattes genast i verket.
Herr Törd blef kvar på Hjorten, inom hvars bord glädjen
nu stod högt i skv. Allvar och skämt skiftade stundligen.
Törd omtalade, huru ban haft det under sin färd, där han
kryssat fram och åter utan annan omväxling än mötet med
en och annan seglare, som drog till eller från Stockholm,
en enformighet som nästan blef outhärdlig, när ban till slut
ej kunde undgå att tänka, det Nils varit den lycklige att
träffa Tranan och att rädda jungfrurna.
»Så voro dock dina tankar hos oss, Törd!» yttrade
jungfru Brita och log så godt emot brodern.
Denne höll blicken fäst på jungfru Iliana, som åter satt
med nedslagna ögon och lekte med sin handske, till utseendet
alldeles likgiltig för ungersvennens lidanden, ehuru hvar och
en kunde höra, att dessa vållats i första rummet af oron
fru-någon viss bland dem. Frän Iliana flyttade Törd sina ögon
på Nils, fattade med värme hans hand och sade:
»Du bar varit lyckligare än jag, Nils, nu såsom alltid...!
Blott ett har jag att klaga öfver ... det, att herr Jost von
Bardenvleth lyckades undkomma. Då menar jag, att du hade
dina tankar annorstädes än där de borde hafva varit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
