Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
605
Jungfru Brita tog nu till orda och berättade mycket
omständligt, huru allt hade tillgått, och att icke ett helgon
kunnat handla annorlunda. Och brodern log vid det varma
försvaret, och systern rodnade, när hon märkte, att hon åter
igen låtit drifva sig för långt i afseende på herr Nils.
Samtalet vände sig sedan omkring jungfrurnas vistelse
om bord på Tranan, hvilken de beskrefvo, äfvensom sin
förtviflan, när de grepos hos spåkvinnan och fördes till
fribvtar-fartvget ocli fingo se Törd och Nils för sent komma till sin
hjälp. Sedan Tranan väl lagt ut och spänt sina segel, och
den första förskräckelsen hunnit lägga sig, hade de dock
funnit sin ställning vida drägligare, än de i förstone kunnat
föreställa sig, och framför allt höljde de med loford den unge
höfvitsmannen, den Yilde Falken, såsom ban kallades. Han
var så höfvisk, så uppmärksam ocli så välmenande, att de
tydligt funno, det han, om han kunnat, genast hade satt dem i
land i närmaste hamn. Den Yilde Falken stod formligen
inbäddad i rosor, och ifrigast var Brita att blomsterhölja
honom ; helt visst af ganska naturliga och lätt förklarliga skäl,
då lion kände, huru nära han låg Nils om hjärtat. Men äfven
jungfru Iliana slösade så mycket beröm på honom, att herr
Törd började tycka det vara något öfverdrifvet och mulnade
synbart därvid.
»Ja, han kom mig nästan att tänka på den fästman, som
den gamla kvinnan lofvade mig, kort innan olyckan timade!»
slutade jungfrun sitt lofkväde och rodnade.
»Såå», log herr Törd bittert, »den spådomen gick snart
i fullbordan!»
»Jag menar, att dina öron tagit skada af stormen, broder
Törd», inföll jungfru Brita med ett klingande skratt, »hör
du icke, att jungfru Iliana säger, att den vilde Falken kom
henne att tänka på honom, som hon kunde vilja skänka sitt
hjärta!»
»Jo, det hör jag väl, min syster!» genmälde Törd med
ett leende, som ännu var tvunget, »och jag lyckönskar stolts
jungfrun, att hon så snart funnit den man, som hon . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
