Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spådomen.
(313
språng, som han lät sin häst göra vid stranden. Sedan den
ystre ungersvennen lugnat sig så mycket, att han kunde
afgifva ett redigt svar, berättade han, att han strax på
eftermiddagen ridit ut på jakt och af falkenären fått jungfru
Britas egen falk med sig. Men hvarken falken eller han hade
gjort skäl för sig, och när ban så hade kommit hit nedåt
Edsviken, hade han beslutat att låta falken för sista gången
stiga i höjden, och lyckades han icke heller nu utspana ett
byte, hade han ämnat rida hem igen.
»Men eder falk fick ögat på det bästa bytet, han kunde
skaffa Ove Lauritsson», sade herr Ove och skrattade lifligt åt
sitt infall.
Skämtet behagade dock icke jungfru Brita, men innan
hvarken hon eller herr Ove hann yttra något vidare, började
herr Törd spörja om sin fader och om marsken, och hvad herr
Ove visste om konungens och marskens möte i Stockholm.
Därom visste den glade ynglingen icke något att säga, men
herr Karl Tordsson hade under gårdagen kommit ridande till
Penningeby, mörk och sträf som ett åskmoln, utan att likväl
meddela sig med någon annan än sin husfru, den ädla fru
Cecilia, som nu var den gamles tröst och rådgifvarinna i alla
skiften.
»Nu hafva vi en begäran till eder, herr Ove», sade
slutligen Törd, »som jag menar, att I gärna skolen villfara för
stolts jungfrurnas skull.»
»Ja, ja!» ropade herr Ove, »Sägen ut, herr Törd . . . jag
är färdig att spränga hästen för deras skull, hvar I så
for-dren det.»
»Nå väl», återtog Törd, »viljen I så rida till Penningeby
och säga till, att man skickar oss hästar till mötes till stranden.»
Herr Ove svängde sin båge och gjorde ett förtvifladt språng
med sin vackra häst, hvarpå han sprängde af inåt land så
fort, att han var försvunnen, innan man visste ordet af.
»En rask ungersven», utbrast Törd, »rätt en efter mitt
sinne. . . eller hur, Nils, hvad synes dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
