Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spådömen.
617
nor i vinden. Blommorna känna sig lyckliga i björkarnas
skugga, och de älska att luta sig, hvar till sin stam . . . Men
märken väl, stolts jungfrur! ... en orm ligger ringslagen kring
den ena björken . . . ! När den hvita blomman når björkens
hjärta och när hon tror sig vara som lyckligast, då reser sig
ormen. . . se, se, han ringlar sig uppåt. . . se, se, äfven han
når björkens hjärta . .. Ye, o ve, . .. sorgens svarta duk hänger
öfver din lycka, du hvita blomma . . . gråt och bed, gråt och bed!»
»Ond spådom hade hon den gången!» sade Törd med ett
uttryck i rösten, som tydligt tillkännagaf, att han var
känslig för det hemska i hvad han hört.
»Mig synas alla spådomar vara sig lika», menade Nils,
»sorg och glädje, närmare eller fjärmare hvarandra... Sådan
är lifvets gång, och hvad annat har väl spåkvinnan här sagt?»
»Men hvem var då den hvita blomman ?» sporde Törd
ifrigt, utan att fästa sig vid vännens anmärkning.
»Det fingo vi aldrig veta», sade Brita allvarsamt, »om
det var jag eller Iliana, det få vi gissa oss till, eller det får
framtiden utvisa.»
»Än den röda blomman?» sporde Nils. »Sade hon då
intet om henne?»
»För henne hade hon väl ock mycket ondt att säga, men
dock mer sol än mörker, mera värme än köld. »Gläd dig,
gläd dig, sade hon, du röda ros, den högstes välsignelse
hvilar öfver dig genom släkte efter släkte...! Men märk!...
när du lutar dig till ungbjörkens hjärta, står du vid randen
af en stor olycka! . . . Bed, bed och böj dig i stoftet. . .
Herren allena är mäktig ... Jag ser mörkret dela sig, jag ser ljus,
ett klart skinande ljus . . . gläd dig, du röda blomma, och lofva
Herran!»
En allmän tystnad inträdde. Den ene kände för väl, att
hvilken det än var, som betecknades med den hvita blomman,
så skulle hennes olycka blifva den rödas lycka, och ingen hade
därför hjärta att vidare röra vid denna sak. Men visst är,
att hvar och en af de fyra gjorde sig i samma ögonblick
samma fråga: »hvem är den hvita blomman?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
