Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spådomen.
(313
vinkade på afstånd sitt vänliga och kära välkommen till de
vägfarande.
I den stora salen på Penningeby satt fru Cecilia med sin
ena dotter Sigrid ocli sina småtärnor. Men när vakten i
porttornet gaf till känna, att do väntade nalkades, steg hon upp
och skyndade trapporna utför att sluta den länge väntade
dottern i sin famn.
»Här hafva vi henne frisk och färdig, hustru!» ropade
lagmannen emot henne.
Brita hoppade lätt som en fågel af hästen, ocli falken
höjde sig några vingslag från hennes skuldra, och Ove
Lau-ritsson slog med armarna och gjorde så mycket buller han
kunde, ej blott nere på gården, utan äfven trapporna uppför.
Karl och Törd skyndade till sina rum för att aflägga sina
rustningar, hvarpå äfven de begåfvo sig till stora salen, där
snart alla sutto församlade omkring den väldiga spisen. Här
redogjordes för hvad som timat allt sedan bortröfvandet på
jungfrurnas återfärd från Nådendals kloster till Abo och
till deras räddning genom Nils Bosson samt deras
sammanträffande med Törd och nu sist med konungaskeppet. Fru
Cecilia knäppte därunder litet emellan andäktigt ihop sina
händer och kastade en blick åt höjden samt gaf någon gång
genom utrop till känna, hur lifligt hon följde med berättelsen
och deltog i de öfverståndna farorna. Dottern Sigrid följde
moderns föredöme endast något lifligare och häftigare. Hon
fattade gång på gång systerns och jungfru Ilianas händer, och
tårarna trängde fram i hennes ögon. Det var ett älskligt
barn, denna Sigrid ock, liksom hela tonen i den gamle
lagmannens hem andades något riktigt godt och varmt och
bot-tcnhederligt.
Själf satt den gamle mannen så allvarsam och tyst, och
man skulle vara frestad att antaga honom med sina tankar
dväljas på helt andra ställen än om bord på Hjorten eller
Tranan, om icke lians blick stundom med ett uttryck af den
innerligaste kärlek hvilat på Britas rosiga och glädjestrålande
anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
