Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
nils bosson sttj11e.
fordringar. Båda tänkte inom sig, att de nu hade tagit
Finland från sin farlige motståndare. Samma känslor delades af
marskens öfriga motståndare inom rådet, oeli de fleste, som
voro där närvarande, hörde till dessas antal. Marskens
vänner voro ytterst få. Herr Gustaf Anundsson (Sture) var
en bland dem. Karls farbroder, som förgäfves sökt att få
träffa konungen, hade i vredesmod lämnat staden.
En allmän spänning rådde därför i salen, ingen ville låta
ett ord af marskens svar eller det minsta drag i hans anlete
gå för sig förloradt. Men marsken svarade utan dröjsmål:
»Ovillkorligen kan jag icke lämna det begärda slottet med
länet ur mina händer. Men I veten väl, herre konung, och
I, öfrige, gode herrar af rådet, I veten väl, att enligt den
dagtingan, som i höstas sistlidne gjordes emellan mig och herr
Krister Nilsson, skulle han besitta Yiborgs slott och län till
den första maj detta år . . . Nå väl, jag är villig att lämna
Åbo slott åt hvem I helst viljen, herre konung, så snart jag
har Yiborg i min värjo.»
Djärfheten i denna fordran, lika mycket som det lugn,
hvarmed den framställdes, var öfverväldigande. De öfriga
slotten, nämligen Raseborgs och Korsholms, skulle, i händelse
herr Krister doge inom loppet af de fjorton år, under hvilka
ban skulle få behålla det sistnämnda, öfvergå till konungen,
och ingen hade satt i fråga, att icke detsamma äfven skulle
ske med Viborg. Alla väntade också, att konungen skulle säga
tvärt nej till denna marskens begäran. Men detta inträffade icke.
Konungen besinnade sig en stund, kastade därunder
oförmärkt ögat på riddar Albrekt, som lika omärkligt gjorde en
bifallande åtbörd med hufvudet, och därpå sade ban ja till
hvad marsken begärde. Utan tvifvel tänkte både konungen
och riddaren på den tvist, som skulle uppstå emellan marsken
och herr Krister om detta slott, och att därunder många
tillfällen kunde yppa sig att träda emellan och få slottet i händer.
Med Åbo, som var det ojämförligen viktigare, hade ock konungen
den hufvudsakliga delen af Finland i sin hand, utan att ban
därifrån skildes af någon makt, som kunde blifva farlig för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
