Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slottsherren på viborg.
695
som han ämnade tillstänga dörren, kom fru Karin, och
marsken kunde ej säga nej, då hon bad att få tala med honom.
Hofmästaren stannade på sin plats i rummet utanför,
där han satte sig framför spiselelden, förundrande sig mera
öfver sin herres förstämda utseende än öfver stormen där ute,
som hotade att slå in fönstret lika kvickt, som han lyft
torntaket från sin plats.
»Fågelvik, Fågelvik!» suckade han, »dit komma vi aldrig
mer.»
Efter en stund öppnades häftigt den yttre dörren, och
Nils Bosson trädde öfver tröskeln.
»Hillemo, gamle Erland!» sade ban och hälsade vänligt
på gubben, »livar träffar jag marsken?»
Gubben omtalade hvad som händt och marskens förbud
att insläppa någon.
»Ar så marsken ännu lika dyster till sinnes, som när jag red
bort?» sporde Nils, forskande i gubbens bekymmerfulla anlete.
»Ja, Gud bättre», svarade denne, »är ban så, och jag sörjer
däröfver, herre, ty marsken lider däraf själf mera, än någon
kan tro . . . Han är sig ej lik mer, han ser icke och ban hör
icke, och ibland ser han och hör mera än någon annan. Den
heliga trefaldighet gifve härpå en lyckosam ända, men för
mina gamla ögon ser det underligt ut. .. Ack, Fågelvik,
herre, Fågelvik! ... Så länge vi bodde där, så var herr Kari
en lyckosam herre! Det blir, som jag har sagt, så länge han
nöjde sig med Fågelvik, så var ban tillräckligt både mäktig
ocli rik, men nu . . . ja, Gud har väl allt i sin nåde utsett,
men för en människas ögon . . .»
Nils, som kände gubbens svaga sida att aldrig vilja sluta,
när ban kom på tal om det kära Fågelvik, nickade vänligt
åt honom och gick ut. Han behöfde mer än väl sköta 0111 sig
efter den besvärliga ridten, och efter middagen hoppades han
få träffa marsken.
Men marsken gick fram och tillbaka i sitt rum i en
feberaktig stämning. Fru Karin lämnade honom, i högsta
grad orolig. Sådan som nu ,hade hon aldrig sett honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
