Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
096
nils bosson sttj11e.
Och lians dystra, oroliga själsspänning fortfor hela dagen.
Han förblef i sina rum och visade sig hvarken vid middagen
eller om kvällen.
När natten bredt sin slöja öfver slottet och alla lågo i
sin sömn, då gick marsken ut ur sina rum och ned på
borggården. Han fattade här under ett brädtak, där
murar-svennerna hade sina redskap, ett järnspett och gick så upp
i tornet.
Här började han försiktigt, men med en häftighet, som
visade, att hvarje muskel var feberaktigt spänd, sitt arbete.
Noga undersökte ban hvarje fog omkring täckstenen öfver
den gamla torngluggen, och när ban funnit den, som för
hans syfte var bäst, började ban med spettet sakta uthugga
murbruket och därefter utbryta stenen. Efter mycken möda
lyckades detta, hvarpå ban fortsatte på samma sätt med den
närmast underliggande stenen, därpå den, som fyllde den
gamla gluggen. Så fort denne var utbruten, började ban med
banden undersöka den forna bottnen i gluggen.
Stormen hade något saktat sig, men hven ännu
tillräckligt starkt för att genomkyla en människa. Marsken kände
dock ingen köld. Han hade icke sinne för annat än det, han
hade för händer.
Han fattade åter i spettet. En djup, igenfylld remna i
muren hade mött hans darrande hand, och med fördubblad
ifver fortsatte ban sitt arbete. Nu gällde det att först få bort
murbruket ur remnan. Det var ytterst svårt, men det gick
dock. Efter en stund märkte marsken att det var borta, och
med en kraftig stöt kunde han nu föra ned i remnan spettet
till bela dess längd.
Han reste sig upp och satte ifrån sig spettet samt
framtog ett tjockt snöre, som ban medfört och hvid hvilket han
bundit ett blylod. För medelst detta, som han nedsänkte i
remnan, undersöktes hennes djup. Hon var ungefär en aln
djupare än spettets längd. Han betänkte sig en stund, men
fattade snart sitt beslut. Han skyndade hastigt ned för
trappan och ut på gården. Här stodo några smala spön i ett hörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
