- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
25

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN HEMLIGHETSFULLE KRÄMAEßVENNKN.

25

Nils var färdig att fråga, hvarifrån Ivar Axelsson fått
denna kunskap om honom, men denne förekom honom, i det
han tillade med eftertryck:

»Ove Lauritsson har sagt mig, att I ären den bäste
riddaren i Sveriges land, och jag har särskilda skäl att sätta
tro till hans ord. S& som jag hörde eder tala i Linköpings
domkyrka, och så som jag hörde eder i går här i
klosterstugan, så talar endast en äkta riddersman!»

»Så äro vi dock fiender, herr Ivar!» sade Nils
afbrytande.

»Vi äro fiender», vidtog Ivar, »men den dag kan komma,
att vi strida sida om sida... Jag vill utan betänkande skänka
eder som fiende mitt förtroende, så viss är jag, att I icke
skolen missbruka det, och sedan I hafven hört mig till slut,
skolen I säga mig, om I viljen hjälpa mig eller icke!»

»Talen fritt ut, herr Ivar, I skolen icke hafva misstagit
eder på Nils Sture!»

»Nå väl... en olycka har händt... hon rörer närmast
mig, men ock konung Karl...»

»En olycka ... ?»

»Jungfru Magdalena har försvunnit från Penningeby!»

Nils studsade till och såg skarpt på herr Ivar. En tanke,
som han icke kunde afvärja, uppreste sig hos honom, den
nämligen, att talaren själf hade sin hand med i denna
händelse och nu på ett skickligt sätt ville indraga honom
däruti. Men han afvisade ögonblickligen denna tanke såsom
ovärdig både honom själf och den man, med hvilken han
talade, när han såg dennes öppna blick och manligt stolta
panna. Dessa ögon kunde icke bedraga.

»Huru veten I detta?» sporde han.

»Och hvad rörer det mig? viljen I säga, och I skolen
veta det, riddare!» genmälde herr Ivar. »Sen I, herr Nils,
jag, Ivar" Axelsson, har konung Karls dotter kär, och hon
har gifvit mig sitt hjärta .. . jag såg henne första gången hos
min broder, herr Erik, när han med ärkebiskop Jöns blef
Sveriges rikes föreståndare, och hennes skönhet, kanske ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free