Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN ELLER BONDEN?
39
»Så farligt menar jag icke, att det är, ung Ingeborg...
bergen hafva nog mycket att gömma, utan att sluka kristet
blod ... Nej, nej, vi skola nog finna på råd!.... Men låt mig
därför veta, huru allt tillgick.»
»Det är allt hvad jag vet», svarade Brita, »hon försvann,
som hon gick och stod. Hon hade dagen förut fått ett bref,
säger Ingeborg, och det fick hon nu litet emellan, så det kan
knappast stå i samband med hennes försvinnande.»
»Hvem lämnade henne brefvet?»
»Det vet ingen!»
»Och när saknade du henne först?»
»Vid middagstiden ... och då sände jag genast ett par
svenner till skogen, men de funno henne icke ... dock kunde
de se ifrån hällen spår af en liten fruntimmersfot, söm
gingo djupt in i skogen, där de förlorade sig bland ljungen
och ormbunkarne ... Så fort de kommo hem, lät jag genast
folk rida åt alla håll, gamle gårdsfogden red ända fram till’
Uppsala, men alla kommo åter utan att lämna något svar,
som kunde stilla vår ängslan och oro.»
»Ja, ja .... den oron varar nog lifvet igenom», suckade
Ingeborg. »Får hon dricka ur trollhornöt, så glömmer hon
allt, och kommer hon så en gång hit tillbaka, så äro några
mansåldrar förflutna, och ingen.... ingen skall mera känna
henne, och hon skall känna ingen...!»
Nu hördes några matta toner af ett vallhorn från andra
sidan af sjön, och Svante kom framspringande i yster glädje.
»Det blåser till strids ... nu ställa de upp sig», ropade
han med strålande ögon, »och riddarne rida frustande hästar,
kom, fru Iliana, kom och följ mig, så skall du få höra öch
se, hur det hugger i skogen och hur det glindrar mot de
blanka harnesken!»
Han fattade eldigt fru Ilianas hand och sökte draga henne
upp från bänken, medan den äldre brodern allvarligt lade sin
hand på hans arm och sade:
»Icke så, icke så, bror Svante ... låt blifva, jag vill följa
dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
