Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN ELLER BONDEN?
43
uthärdar ej länge att se därpå. Så var det med den döde
riddarens tal, och det gjorde samma verkan så väl på Brita
som på Nils. De kunde icke lyssna därtill, och likväl
drogos de emot sin vilja att tänka däröfver och begrunda
detsamma, ty det låg ju där bakom ett helt lif af idel
uppoffringar för det sanna och det goda. Det var en sol, som lyste
med bländande sken.
Och vid ljuset från denna sol fick hela den tafla, där
Nils själf var en bland de handlande figurerna, ett annat
utseende. Han måste dock medgifva för sig själf, att han rört
sig med allt för liten själftillit. Han kunde kraftigare hafva
fört sin talan vid många tillfällen, och måhända skulle då
mycket af det, som timat, aldrig hafva inträffat. Han hade
väl utan fruktan talat sanningens, den fördomsfria och
oegennyttiga sanningens ord till konung Karl, han hade utan svek
orubbligt gått fram på den bana, som hans plikt såsom man
och riddare bjudit, men han hade därunder låtit binda sig,
låtit omgärda sig af band och skrankor, hvilka väl gjorde
honom till en ädel och högsint man, men icke till en sådan,
som tiden kräfde. Han stod liksom midt i en rosendelund
af höga och sköna blommor, men de skymde världen för
honom, så att där kunde till sist riket gå under, utan att han
af idel ridderlighet lyfte sin hand till dess försvar.
Tankarne foro sin tysta färd, men allt längre de kommo,
allt vidsträcktare, allt ödsligare blef det. Likt arkens dufvor
flögo de ut att finna land, men land kunde icke skådas, och
de vände åter tillbaka, och ängslan och oro togo sin bostad
i hjärtat.
Länge varade tystnaden, och allt blekare blef Brita om
kind, allt dystrare lade sig fårorna på Nils Stures panna.
Slutligen sade Brita och såg med tårade ögon upp mot himlen:
»Stackars, stackars min gamle frände ... jag spörjer dig
ej till, Nils, hvad du vill och skall göra; jag, som känner
ditt hjärtas minsta tankar och vet hvad du gjoi;t för kung
Karl, jag må väl kunna fatta din smärta. Här står kärlek
mot kärlek, kärleken till honom, som uppoffrade allt för din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
