Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG KAHL ÅTERKOMMER.
53
»Jo, ser du, konung Karl, dem som hade dig mest kär,
dem visade du ifrån dig, och i deras ställe var du omgifven
af idel förrädare... Slikt skilde dig den gången från Sveriges
krona. Du kan nu som då lita på Sveriges allmoge... och
hålla vi i hop, du och bönderna, så vill’jag väl se den i synen,
som skall våga röra ett hår på ditt hufvud. Det må du ock
veta, att hvar så icke vi bönder varit, och några af dina
vänner, hvilka du fordom föraktade, så hade du aldrig
kommit hit i riket tillbaka, det säger gamle Bengt Björnsson och
hvarje bondeman i Sveriges rike!»
Konungen, som till en början synbarligen med missnöje
hört den oförskräckte gubbens tal, skiftade utseende, ju längre
det fortgick, och stod slutligen med leendet på sina läppar
»Så säg mig då, efter som du är så väl underrättad»,
sade han, »hvem bland mina vänner är det väl, som nu
drifvit detta igenom, att jag åter befinner mig på trappsteget till
Sveriges konungatron?»
»Det kan jag säga dig, konung Karl ... det är den ädle
riddaren, herr Nils Sture.»
Leendet på konungens läpp Uttryckte det djupaste vemod.
»Så har han kommit till bättre tankar nu, min frände,
herr Nils!» yttrade han, men mera för sig själf än till gubben.
Denne hörde dock tydligt konungens ord.
»Herr Nils har alltid varit en riddare god, något annat
skall ingen ärlig man kunna säga, och väl hadé varit för
dig, konung, om du haft den riddaren så kär, som han
förtjänat.»
»Den riddaren lämnade mig dock ensam i farans stund,
oaktadt jag skickade bud på bud efter honom.»
»Nej, konung Karl, det gjorde han icke... jag vet det,
jag, hos hvilken han haft sitt stamhåll, när han ridit i våra
bygder att hålla männens kärlek till dig varm ... Dina bud
kommo aldrig riddaren till handa, och när han sedan ville
resa en bondehär för att med våld tvinga ärkebiskopen att
afstå från konung Kristian och försona sig med dig, så var
det endast till följd af din egen befallning, som han afstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
