Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
NILS BOSSON STUBE.
sträckte fram sina händer mot den återkomne, för honom så
käre konungen, och hans tårar strömmade ohämmade utför
den fårade kinden och det isgrå skägget, medan rösten nekade
honom sin tjänst.
Men de framstammade orden, troheten, kärleken, alla de
gamla minnena, som andades mot honom ur dem och liksom
omgåfvo den gamle, inneburo en eld, för hvilken isen i Karls
barm smälte. Det var ock guld, denna oegennyttiga kärlek,
som brann i detta ögonblick lika varm för honom som
fordom i det aflägsna fjärran för gossen och ynglingen.
Och konungen öppnade sina armar och slöt den gamle
till sitt bröst.
»Ack, finge jag nu fara hädan!» suckade gubben, »sedan
mina ögon sett eder åter, herre konung, och innan sorgerna
komma åter ...!»
»De hafva redan kommit, Erland», yttrade konungen och
fattade gubbens hand, »jag är en arm, olycklig man!»
Konungen omtalade hvad som händt, men detta kände
den gamle redan och förvånade sig öfver, att det förblifvit
obekant, isynnerhet som det dock kommit till konungens
kunskap, att alla hans gods och gårdar blifvit af konung Kristian
indragna till kronan och sedan försålda till åtskilliga,
förnämligast herr Ture Turesson.
»Fågelvik . .. Fågelvik!» framstammade gubben, som ännu
icke blifvit herre öfver sina känSlor, men för hvars tankar
sväfvade hans gamla tal om den lycklige och rike herren
till Fågelvik.
Konungen måste själf söka trösta den gamle mannen,
men detta tycktes medföra en alldeles motsatt verkan.
»Yärre ... värre!» snyftade Erland.
»Tala ut, käre!» uppmuntrade konungen och bemödade
sig att se så vänlig ut som möjligt. »Hvad menar du med
detta tal... frukta icke att säga mig sorgebudet, om det är
ett sådant, som trycker dig på hjärtat... du ser väl, att jag
förmår bära olyckans slag, gifve Gud, att jag så bra kunnat
bära min medgång!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
