Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
nils bosson stube.
Brita, som såg den strid, hvilken pågick inom honom, fattade
hans hand och sade:
»Det gäller kanske konungens lif, Nils... och han står
alldeles ensam!»
Nils svarade intet, och Brita fortsatte:
»Mycket har det legat i mina tankar, hvad du sade mig,
innan du sista gången drog ut från Penningeby, om Sverige
och konung Karl och dig själf, Nils, och den ädle riddar
Fja-lars ord i dödsstunden . .. Minnes du trädet, som jag visade
dig här på andra sidan sjön, det stora vackra trädet, hvars
krona man kan se långt i fjärran?»
»Ja, jag minnes!»
»Det trädet vill jag likna vid Sverige och dig och konung
Karl...! Yet du väl, att stammen, som uppbär den höga
kronan, är så murken och ihålig, att där ej finnes mer lifskraft
än nätt och jämt så mycken, som behöfves för att framkalla
den grönskande kronan, och hela trädet skulle ramla, om icke
rundt omkring detsamma stode stam vid stam med friskt och
kraftigt lif och en rikedom af grönska. Alltsammans ser ut
som ett enda träd, men skulle det gamla i midten ramla, så
förlorade det hela sin skönhet. . .»
»Och hvad vill du väl säga med detta?» sporde Nils.
»Det gamla trädet är konungen, Nils ... Han är ej mera
densamme som fordom, han är blott ett namn, men detta namn
är just det, som Sverige behöfver. Såsom Engelbrekt ville,
och såsom allmogen vill, så är det ju icke fråga om annat
än att upprätthålla, icke min frändes konungadöme, men
Sveriges rike såsom konungarike. Hade blott konung Karl
trogne män omkring sig, som verkligen ville Sveriges väl,
tro mig ... det vore nu desse, som styrde Sverige och icke
han. Det hela toge sig ut som ett, likt trädet där borta, och
kronan i trädets topp sutte där icke till skada, utan till gagn.
... Säg mig, Nils, har jag icke rätt?»
»Måhända!»
»Så skulle ock den gröne riddarens tanke kunna ske och
du i alla fall arbeta ditt höga och ädla arbete till ända!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
