Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Nils èoöson store.
sons fartyg, som genast går till sjös, så vidt väder och vind
tillstädja det.»
»I morgon!» upprepade Nils.
»Ja, i morgon ... och det lilla Raseborgs län och
Korsholms län är det enda, som Sveriges furste och
riksföreståndare och råd nu hafva förunnat sin konung.»
»Furste ... sägen I?»
»Ja, det är Sveriges ärkebiskop, det... Han kallar sig
så i de skrifvelser, som i dessa dagar växlats, jag har själf
sett och läst konung Karls afsägelsebref. ’Sveriges furste’
kallas där ärkebiskopen, och biskop Kettil ’riksens
föreståndare’.»
Den fromme lärdes upplysningar gåfvo Nils mycket att
tänka på, och han stadfästes i sitt beslut att träffa
konungen. Väl kunde för ögonblicket ingenting göras, men var
verkligen konungen till sitt sinne förändrad, eller ock, —
var han nu mera sådan, att hans kraft var försvunnen och
att han således långt ifrån att vilja visa ifrån sig och
betvinga de mäD, hvilka redligen ville hans och Sveriges väl,
skulle med kärlek sluta dem till sig, ville han med sitt namn
liksom lagliggöra ett fullt svenskt sträfvande, då hade Nils
funnit hvad han sökte, då kunde hans hjärta och hufvud
känna och tänka i samklang.
Och han beslöt att redan samma kväll sätta sin föresats
i verket. Som han emellertid kunde förstå, att konungens
person var omsorgsfullt bevakad, ville han icke själf gå att
söka konungen, utan sände Brodde att taga reda på, huru allt
var ordnadt i afseende på konungens bostad, och bästa sättet
att komma till tals med honom. Brodde gick och kom efter
en god stund tillbaka med de upplysningar, att det var
alldeles omöjligt att träffa konungen utan att väcka ett onödigt
uppseende och fästa hela oviljan af den segrande ärkebiskopen
på sig.
Nils var dock tvekande med afseende på hvad han här
borde göra. Den ärkebiskopliga oviljan fruktade han i själfva
verket icke. Det var blott i ett fall, det nämligen, att konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
