Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
nils bosson sture.
för honom, just när hans fiender som säkrast trodde sig hafva
vunnit sitt mål. Det hviskades till och med bland dem, som
trodde sig veta mer än andra, att man under nattens mörker
sett okända svenner smyga omkring den ärkebiskopliga vakten
vid mynthuset.
Hit till torget hade Nils begifvit sig och tagit plats midt
emot burspråket på andra sidan torget, hvarifrån han
hoppades kunna öfverse och höra allt, utan att själf blifva utsatt
för en onödig uppmärksamhet.
Det dröjde emellertid länge, innan konungen blef synlig,
och massan började blifva orolig. Nils själf fattades af den
tanken, att möjligen i sista stunden något kunnat inträffa,
som öfverändakastat dagens seger för ärkebiskopen.
Slutligen uppstod dock på motsatta sidan af torget en
rörelse, som tillkännagaf att konungen och herrarne begåfvo
sig till rådstugan. Nils kunde, där han stod, ingenting se
annat än de omgifvande svennernas blanka bardisanspetsar.
Ännu en stund förgick, hvarunder en dödsstillhet
utbredde sig öfver de många hufvudena, liksom hafvets vågor
någon gång, innan ovädret bryter löst, tyckes lägga sig till
ro, tiga och undra hvad som komma skall.
Då visade sig konungen i burspråket, och bakom honom
stodo de två bröderna Oxenstjerna med sina mörka, kalla,
hotande anleten, medan längst i bakgrunden åter framglänste
svennernas bardisaner.
Konungens utseende var lidande. Hela hans gestalt, som
fordom hänfört folket med sitt majestät, var sammanfallen
och framåtlutande, och ansiktet, kring hvilket hvita lockar
fladdrade för vinden, bar tydligt prägeln af en djup, men
för-kväfd smärta.
Sådan återsåg Nils den konung, som en gång i sin makts
och lyckas solskensdagar hånat och förtrampat honom, men
slutligen, medan ännu glansen af kroppslig skönhet och kraft
och en ovanlig rikedom omgaf honom, räckt honom handen
till försoning. En här af skiftande tankar drog fram genom
riddarens själ, men alla strömmade i samma riktning, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
