Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN.
233
»Nils, Nils», utropade han, »haf lit till mig, vare sig
att du lefver eller dör på den väg, som du nu ämnar rida.»
En stunds tystnad inträdde, som plötsligt afbröts af Sten,
hvilken nu, så fort den öfverväldigande rörelsen hunnit lägga
sig, med ens påminde sig hvad som framkallat hans ilridt
till Penningeby.
»Men nu till häst, Nils, och rid norr ut, allt hvad tygen
hålla, ty din fiende är dig i hälarne! S:t Erik vare lofvad,
som gifvit mig så god en häst, ty den förutan skulle du
inom kort hafva setat i tornet i Stockholm, och kommen dit
hade du väl knappast mera fått skåda Guds klara dag . ..
Femtio svenner redo samtidigt med mig från Stockholm, med
befallning att taga dig död eller lefvande, och sedan har jag
på vägen mött de femtio, hvilka stuckit Penningeby i brand...!
Guds död, jag menar, att den brasan skall bränna riket ur
ärkebiskopens händer, i stället för att värma dem.»
Sten talade fort och bestämdt, som ville han med själfva
hastigheten af orden antyda nödvändigheten af den största
möjliga skyndsamhet. Till hans stora förvåning stod dock Nils
stilla och tycktes öfverlägga.
»Välan!» sade han slutligen, »jag vill försöka att rädda
mig undan min fiende, ehuruväl det torde vara förenadt med
svårigheter, som knappast kunna öfvervinnas, helst som jag
icke vet, hvarest jag skall finna mina hästar ... Men
dessförinnan ett ord till eder, svenner, som hittills hafven följt
i tro och ära och aldrig gifvit mig skäl till missnöje. I
skolen därför mottaga min tack ... det är ty värr den enda
lön, som Nils Sture nu kan gifva... dock skolen I
framdeles, om lyckan åter vänder sig om, komma till mig, och
då vill jag rikligen undfå eder all den lön, som I redeligen
hafven förtjänat ... Gärna ville jag hafva eder med mig,
men hård är kakan hos biltog man; därför farväl... och
Gud vare hos eder!»
Ett sorl hördes från svennerna, som stodo där med
rynkade ögonbryn och nedslagna blickar. Det syntes tydligt,
att riddarens ord misshagade dem, ehuru de hade svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
