Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
NIL8 BOSSON STUBE.
gifva sitt misshag till känna. Sten Sture betraktade dem.
med blickar, hvari förvåning och vrede voro lika rådande,
och han var till och med färdig att låta en förebråelse ljunga
fram emot dem. Äfven på Nils Sture själf tycktes deras
tvekan göra ett intryck af förundran, som uttalade sig i ett
vemodigt leende. Ty han kunde dock aldrig tro, att någon af
hans män skulle i nödens stund vilja framträda med någon
fordran på honom.
Herr Sten vände hastigt med tydlig ovilja svennerna
ryggen och fàttade Nils vid handen, pekande på sin häst,
men hann icke säga något, förr än den äldste af svennerna
trädde fram och började tala.
»Gud gifve, att jag kunde säga, som jag har det för mig
här», sade han och slog med knytnäfven mot bröstet, »men
bara I kunnen förstå mig, herr Nils, så är jag nöjd... Jag
vill därför omtala för eder, att medan vi nu sist lågo i
Stockholm och väntade på eder, så kom en man om bord, som
erbjöd oss dubbelt så stor lön, som I gifven, om vi ville
lämna eder tjänst och gå i ärkebiskopens ... Yi gåfvo honom
nej för svar, och hade icke Brodde fört mannen från fartyget
så fort, som ban gjorde, så hade våra näfvar trumfat vårt
nej i gult och rödt på hans arma rygg. Nu är det min
mening, att vi alla följa eder, hvart än det bär och hvar så I
viljen det eller icke ... I ären nu så arm som en af oss,
men vi vilja visa eder, att äfven vi skatta något annat högre
än guldet. Hafven I varit en god husbonde i lyckans dagar,
så vilja vi vara lika goda mot eder i olyckans. Det är min
tanke om saken ... icke vet jag, hvad de andra tänka, men
hafver jag väl talat», han vände sig härvid till de öfriga,
»så gifven det till känna!»
»Ja, ja!» ropade nu de åtta svennerna med en mun, »vi
vilja gå i döden för herr Nils!»
Sten Sture kunde icke återhålla sin rörelse, när han såg
och hörde detta bevis på kärlek från svennernas sida mot
deras herre. Denne åter såg dem an med sol i öga och på
panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
