Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
nils bosson stube.
genom fönstret och nedföll invid Hollingers fötter. Denne
befallde Gumme att upptaga den.
»Allt rätt!» hördes åter Fastes stämma nedanför.
Hollinger stoppade nu pungen innanför sin tröja.
»Nu är mitt värf fullbordadt», sade han. »Men innan
jag lämnar eder, vill jag ännu säga eder något. Detta
papper, hvarigenom jag är herre öfver edra öden, skall
jag lämna den heliga kyrkan i förvar, och det första, som I,
fru Brita, rören eder i edert hittills bedrifna handtverk ...
det första, som du, lede mördare, lyfter din hand till hämnd
emot mig, så att något dödligt mig vidkommer, skall
papperet lämnas i riksens råds händer, och bådas edert öde är
afgjordt ...»
Han höll upp ett ögonblick och lät sin genomträngande
blick hvila först på Gumme och sedan på fru Brita.
»Det faller eder underligt före», tillade han därpå, »jag
läser det i edra ögon, att jag förfar med sådan skonsamhet
mot eder, men jag vill säga eder det fritt ut. I hafven
därför att tacka eder fader, herr Olof, fru Brita ... Han har en
gång räddat mitt lif, och jag vill därför icke löna med ondo
hans handling i godo. Och för fru Britas skull och äfven
för min herres, herr Nils Stures, låter jag det stå till
framtiden äfven hvad dig beträffar, Gumme ...»
»Hvad du där anklagat mig för, att jag skall hafva gått
mordstig efter din fader, Hollinger», inföll Gumme hastigt,
»det skall du aldrig lagligen kunna bevisa!»
»Det menar jag ock, och därför sitter domstolen öfver dig
i mitt svärdfäste . . . Men jag vill icke nu, när min herre
helt visst har viktiga saker för händer, göra något, som kan
väcka hans ovilja eller måhända äfven draga onda klaffares
tal öfver honom, efter som jag är hans sven, eller öfver eder
fränka, fru Uiana, hvars gårdsfogde jag nu varit! ... Alltså
lägger jag nu edert öde i edra egna händer ... och jag menar,
att jag talat så, att I hafven förstått mig.»
Gummes ögon strålade med vilddjurslik glans. Fru Brita
satt med sammanknäppta händer och nedslagna ögon. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
