Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETJ ILTANA’8 GÅliDSFOGDE.
257
hade talet om hennes fader gjort intryck på henne, kanske
fanns dock i hennes hjärta ännu någon lucka, hvarigenom
Guds sol kunde stråla in.
Hollinger vände sig nu mot dörren, men i samma
ögonblick tog Gumme ett språng framåt, fjäderlätt och spänstig,
som om hela hans kropp bestått af idel senor och muskler.
I den lyftade högra handen höll han ett kort knif. Men han
hade för sig en man, som var honom fullkomligt vuxen.
Hollinger vände sig blixtsnabb om, liksom om han anat detta
lömska anfall, och för ett väl riktadt slag af hans hand föll
den usle nidingen alldeles bedöfvad till golfvet.
»Jag trodde det», sade Hollinger och såg ett ögonblick
skarpt på fru Brita, hvarpå han tillade, »och slik sven viljen
I hafva i edert bröd, fru Brita!»
Fru Brita tycktes hvarken höra eller se.
Hollinger lämnade rummet.
Nere på gården träffade han Fäste, som kom emot honom
med glädjestrålande ögon och erhöll’ af Hollinger ett kraftigt
slag på axeln, hvaröfver han tycktes blifva mäkta stolt.
»Du skall hafva tack!» sade han, »du har gjort en
gärning, som du skall hafva godt af, så länge du lefver. Yore
jag herre, så visst som jag är en simpel sven, så skulle jag
icke släppa dig, förr än du ginge i min tjänst.»
»Jag vill tjäna dig ändå!» sade den tröge svennen.
Hollinger såg på honom, och han såg på Hollinger, hvarpå
han tillade:
»Stannar jag här, så slå de mig sönder och samman, om
de icke draga hjärtat ur mig lefvande!»
»Så följ mig!» afgjorde Hollinger raskt, »kan väl hända,
att du kan få tjänst hos herr Nils Sture, du ock ... Hvar
om icke, så lärer det icke någonstädes gå dig sämre än här.»
Och så gingo de tillsammans bort ifrån gården. Vägen
gick söder ut, till en början längs med den från sjön Muskarn
utflytande Hammarstadsån och sedan förbi ösmo kyrka.
Här, vid kyrkogårdsmuren, stod en gråbrödramunk. Hans
hufva var neddragen öfver öronen, och han stod alldeles orör-
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
