Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
NILS BOSSON STUBE.
Hg med armarne korslagda öfver bröstet. Hans djupt
insjunkna ögon, hvilka nästan voro det enda, som man kunde
se af hans ansikte, hvilade med en egendomlig glöd på
landskapet framför honom, som om han där eller kanske i tomma
luften sett en syn, hvilken helt och hållet bemäktigat sig
hans själ.
Hollinger och hans följeslagare stannade, när de kommo
framför munken, men han såg hvarken dem eller deras
vördnadsfulla hälsning, utan förblef oåtkomlig för intryck från
den yttre världen.
Detta tycktes åter göra Hollinger orolig, och han förde
handen innanför tröjan och drog fram skinnpungen, hvari det
viktiga papperet förvarades.
»Fromme fader?» sade han helt sakta, och till hans glädje
tycktes hans ord nå munkens öra.
Hans öga brann och hans läppar rörde sig, men det
föreföll så hemskt och spöklikt, som om munken varit en död
man, hvilken plötsligt stigit upp ur sin graf och trädt fram
utom den vigda kyrkogårdsjorden.
»Han är där», hördes han säga med en graflik stämma,
»ja, han är där, och jag skall träffa honom och straffa honom,
och sedan ... sedan är jag redo att komma till eder, herre!»
Antingen nu synen försvann eller Hollingers upprepade
tilltal väckte den gamle munken, nog af — han ryckte sig
lös från det, som dittills behärskat honom, och hans blick
föll på de två, som stodo framför honom.
»Fromme fader», sade då Hollinger, »efter som jag träffat
eder, så vill jag tacka eder för den hjälp, I hafven lämnat
mig. I kunnen vara säker därom, att I hafven hjälpt till
en god gärning.»
»Du har rätt, min son», svarade munken, men nu med
en svag stämma, som tycktes hafva uttömt sin kraft, »jag
känner mer om det där ärendet, än du tror, både hvad fru
Brita beträffar och hennes usle skrifvare.»
»Yiljen I, fromme fader», sade emellertid den misstrogne
Hollinger, i det han drog fram skrifvelsen ur pungen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
