Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETJ ILTANA’8 GÅliDSFOGDE.
259
räckte den till munken, »viljen I dock ännu en gång läsa
skriften, så att jag må höra den med mina egna öron.»
Den gamle log, men tog det framräckta papperet och
läste det, såsom Hollinger begärt. Och nu blef denne lugn,
ty skriften var som han själf förestafvat densamma. Den
gången hade han dock satt sådan skräck i Gumme, att denne
icke vågat bedraga honom. Han stoppade åter papperet i
pungen och gömde denna innanför sin tröja.
Därefter skildes han från munken, som begaf sig till
den närbelägna kyrkoherdegården, där han stundom plägade
vistas. Med gladare sinnesstämning än på länge tillryggalade
Hollinger därefter det återstående af vägen, och han började
till och med sjunga en och annan visstump, så att, när han
nalkades fru Ilianas gård, kunde man på långt håll höra
hans ankomst.
När han inträdde i storstugan, befunno sig de tre
fruntimren där inne. De båda gossarne hade äfven återkommit,
men de voro så upptagna af något, som de hade för händer
i ett hörn af rummet, att de aktade icke mycket på
gårdsfogdens inträde, ehuru de eljest höllo honom hjärtligen kär.
»Guds fred, fru Iliana», sade han, »nu menar jag, att jag
fullgjort hvad mig bort här på gården och på Hammarstad,
och nu begär jag orlof af eder att få begifva mig till min
herre, herr Nils.»
Iliana såg förvånad på honom, men fru Brita sprang upp
emot honom och slog tillsammans sina händer, af fruktan
dock lika mycket som af glädje, ty hon visste knappt, om
hon vågade yppa för sin ädla fränka det rätta förhållandet.
Men Hollinger hyste därutinnan inga betänkligheter, utan
omtalade för fru Iliana, huru allt hängde tillsammans, och
att han nu fullbordat sitt värf.
»Hvarken konung Karl eller min herres broder, herr
Svante på Ekesjö, skall vidare oroas af några orättmätiga
fordringar af eder fränka, fru Brita på Hammarstad!» sade han.
»Huru har väl detta tillgått?» sporde Iliana, som dock
fattades af oro, när hon betänkte, hvilken sorg och smälek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
