Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8.-t öejan8 kapell.
287
i rymden, och mäktiga, susande vingslag hördes, som om
väldiga ryttareskaror rusat fram, fast intet öga kunde se
dem.
Svennen tycktes likväl icke vara fallen för att låta
inverka på sig hvarken af det ena eller det andra, där han
gick med lugna och kraftfulla steg. Men plötsligt stannade
han och lyssnade. För en vanlig människa skulle det hafva
varit omöjligt att förnimma någonting, men svennen var van
att vistas i storm och hade skarpa öron. Han saktade sin
gång och nästan smög sig fram till ett stort träd, som växte
vid sidan af en ofantlig sten.
Han hade icke heller legat synnerligen länge i sitt gömsle,
förr än verkligen nerifrån stranden af ån årslag hördes, och
kort därefter en mörk skugga syntes komma upp på
landsvägen samt försiktigt se sig omkring och därefter med
smygande steg aflägsna sig norr ut.
Svennen lämnade samtidigt stenen och följde skuggan,
och sådan spänstighet ägde han i senor och muskler, så
fullkomligt ägde han sin kropp i sitt våld, att icke ett ljud
förrådde honom, där han smög fram vid sidan af vägen något
bakom den, hvars ankomst han afbidat. Så fortgick det, tills
man kom fram till ett litet ensligt kapell, som här var
uppfördt ett stycke utanför staden och fått namn af S:t Örjans
eller Görans kapell. Icke mindre än fyra sådana små kapell,
afsedda för den vägfarande att aflägga sin bön vid ankomsten
till eller aflägsnandet från staden, befunno sig på denna tid
åt olika håll omkring densamma. Något öster ut om S:t
Örjans låg vid den stora vägen, som ledde nordost ut uppåt
Långheden och Dalarne, S:t Ursulas; ännu längre öster ut
vid Badelundsåsen låg S:t Olofs och väster ut från staden
S:t Gertruds.
Den försiktigt framsmygande skuggan försvann under
träden, som omgåfvo den heliga byggnaden. Men svennen
vågade sig icke öfver den öppna platsen framför lunden, utan
kröp tillsammans bakom en rishög, hvarifrån han dock kunde
hafva god utkik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
