Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i s:t ökjans kapell.
289
i staden och äro till samtals med herr Nils Sture i
biskopshuset.»
»Guds död, hvad gjorde min broder, herr David, som icke
stämde i bäcken . . .!» hördes don förnäme utropa med ett
uttryck af den häftigaste förbittring och harm. »Sa längo
riddaren red som en flykting i skogarne med några få svenner,
och han hade tre hundra af mina ypperste med sig . . . så
länge borde det väl hafva varit en småsak...? Nu är det
för sent!»
Så inträdde en stunds tystnad.
»Mäktig var marsken, herr Törd, och en skräck för alla
sina fiender», vidtog åter rösten, som tillhörde den skuggan,
hvilken kommit till mötesplatsen från andra sidan ån, »men
hur mäktig han var, så föll han dock?»
»Hvad vill du säga, sven?» sporde hastigt den andre.
»Det, eders nåde, att ett klokt hufvud kan åstadkomma
mycket, som den mäktige icke kan drömma om!»
»Marsken, herr Törd . . . han mördades i sin säng om
natten af sin svennehöfvitsman . . . skulle du gifva dig i herr
Nils Stures tjänst?»
Ett långt utdraget nej blef svaret på detta spörsmål.
»Så säg mig fort hvad du hafver i sinnet, om du kan
vara mig till tröst och hjälp i olyckan... För sent, för sent
insåg jag i min blindhet den kloke Helmichs ord, att denne
man var min farligaste fiende!»
»För sent är det icke, eders nåde», inföll svennen med
kraft, »jag och eder broder, herr David, vi känna i grund och
botten denne lättrogne herre, mellan hvilken och döden det
icke var längre afstånd än bredden af min blanka knifegg .. .
Så nära skall det komma ännu en gång, det svär jag vid vår
Herres trä!. .. Huru det skall ske, det blir min sak, men I
kunnen lita på, att det skall ske, och när I kommen åter
från eder resa söder ut, tänker jag, att hvad som nu är kvickt
skall vara kallt.»
Åter blef det tyst.
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
