Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången till nils stures fängelse!. 373
fritt kring Stockholm, och då må den gamle prelaten knapra
bäst han gitter Stockholms murar... för den murbräckan stå
de nog!’»
»Han var vid godt mod, i^in broder Ivar!» inföll Erik.
»Och han hade alldeles rätt!» återtog Olof, »vi hade
knappt hunnit till Örebro och börjat belägra slottet, där vi
sågo herr Erik Nilssons svenner gå och brösta sig på
murarne, så fingo vi genom herr Magnus Bengtsson från
Göksholm underrättelse, att slottsherren själf nalkades med sin
här. Nu voro goda råd dyra, men herr Ivar är en stolts
riddare som få. ’Hvad sade jag dig i Nyköping, Olof?’
yttrade han till mig om kvällen, ’nu är första räfven kommen,
och honom skola vi jaga i morgon, det skall gå som en dans!’
’Men de äro flera’, svarade jag, ’och inträffar någon olycka,
det Gud förbjude, så är den senare villan värre än den förra!’
’Det skola vi talas vid om, när vi gjort ifrån oss saken med
herr Erik Nilsson!’ svarade han, och strax därefter .lät han
sina svenner sitta upp. Det gick som en tornering, så
stridsglad var herr Ivar och likaså hvarje hans sven.»
»Det är min broders sinnelag!» inföll Erik, »han brås
på vår fader, herr Axel, sådan var han ock!... På Julita
slätt mötten I så herr Erik Nilsson?»
»Ja, och huru det gick till där, det kännen I redan.
Det var en lust att se eder broder ordna striden och sköta
sitt svärd ... Hade herr Erik Nilsson mer än trettio eller
fyratio svenner, när han flydde ur striden, så vill jag våga något.
Jag träffade herr Ivar om kvällen i Julita kloster, där han
lät munken duta upp för sig, och jag har knappast sett
honom så glad som då, ögonen strålade lika lifligt som på hans
bröllopsdag i Nyköping. ’Hvad säger du, Olof?’ sporde han,
’den räfven skumpade till skogs med svansen mellan benen,
men du skall se, vi få snart ett nytt möte!’ ’På vägen till
Stockholm?’ sporde jag. ’Ja, på vägen till Stockholm!’ svarade
han, ’min broder skall snart se, att ärkebiskopen står där
ensam med herr Klas Rönnow och det danska krigsfolket’...
Jag lämnade honom kort därefter för att skynda till eder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
