- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
374

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

fctls bosson stube.

Det blef tyst en stund, hvarunder Ingeborg hörde tunga
steg från den ena findan af rummet till den andra. Slutligen
stannade de, och hon hörde ßin farbroder säga:

»Godt budskap har du flört med dig denna gången, Olof,
hvad så det rörer min broder och ärkebiskopens vänner...
Men molnet där uppe under fjällen, hvarur jag hör kung
Karls namn litet emellan fraindundra med stämman af en
aflägsen åska?»

»Herr Ivar talade ock därom ...»

»Och hvad sade han?»

»Förstod jag honom rätt, så sjöng han samma visa.»

»Kung Karl... ?»

»Ja, kung Karl!... ’Låtom oss bida tiden’, sade han,
’många år kan icke min svärfader ha igen, och under tiden
kan mycket göras, som ännu är ogjordt, men borde vara
gjordt, för att vi Axelssöner skola komma till något stadigt
välde i Sverige. Säg det åt min broder, herr Erik’, tillade
han, ’själfva den omständigheten, att vi hafva stridt och segrat
för den svenske konungen, som därtill är min svärfader, skall
skaffa Axelssönernas namn en god klang bland Sveriges
allmoge!»

»Och hvad synes dig, Olof?» sporde herr Erik dröjande,
liksom eftersinnade han sin broders hälsning.

»Torde hända, att eder broder har rätt», genmälde Olof,
»allt synes mig bero på molnet, såsom I sägen, herr Erik...
slår åskan ned, sedan I och eder broder väl huggit vingarna
af ärkebiskopen och hans vänner, så lärer hon knappast kunna
träffa någon annan än .. .»

»Säg ut, Olof!» uppmanade herr Erik, då svennen dröjde.

»Än eder själf!» tillade denne.

»Mig själf!» hördes herr Erik upprepa, och så började
de tunga stegen fram och åter igen.

Men för Ingeborg blef det allt svårare i hennes tillfälliga
fängelse, och de underrättelser, hon nu erhållit, tjänade
ingalunda att lugna hennes känslor. Den ton, hvarmed farbrodern
talat om molnet norr under fjällen — och därmed kunde väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free